Resan till Glasrike, dag 2

QDet skall sägas direkt. Ryktet om den småländska glasindustrins död är betydligt överdrivet. Det må vara att produktionen i de stora bruken, Kosta och Orrefors har slutat, men det finns mängder av små glasbruk där folk fortfarande blåser det allra vackraste glas.

Frukost i Långasjö

Serieproduktion i Skruf

Dock känner jag det lite frustrerande att gå in i visningahallar där jag skulle vilja ha allt, men där den allra minsta lilla glasbit kostar halva pensionen. Fast det är kul att se glasblåsare i aktion även om den vi råkade på var ganska trist. Det var på Skruf där vi såg rena serieproduktionen av små glasvaser. 

Glaskonst i Transjö

Glasskulpturer på mossig mur

I Transjö såg vi en fantastisk utställning i en härlig miljö invid en sjö och en bäck, men just idag blåstes inget. Man hade placerat ut glasskulpturer i vattnet och på land. 

På väg från Kosta tittade vi in i Sveriges äldsta bevarade träkyrka i Granhult. 

I Kosta finns det fortfarande en viss produktion, men det enorma utbudet av andrasorteringsglas ledde fort till övermättnad och en känsla av att "har lan sett ett glasbruk har man sett alla". Vi hittade dock en liten butik, som sålde dockor och inredningsdetaljer till dockskåp. Den var värd ett besök och där fick vi också tips om en fyndshop utanför Kosta. Dit for vi och den gillade damerna även om vi inget köpte.

Grillat ute

För att hinna med vår dag for vi nu vidare norrut mot Hultsfred och våra vänner Robert o Caroline, som vistas i fädernegården på semester för tillfället. De bjöd på grillade biffar ute och sedan rabarberpaj inne i salen. 

Rabarberpaj i salen

Det var första gången vi åt därinne och det var verkligen fint och vi hade det mycket gemytligt medan timmarnas rusade iväg. Till sist fortsatte vi till vandrarhemmet i Gullringen dit vi kom sent om aftonen och lyckades finna först nyckeln och sedan rummet. Och nu god natt!