Shit happens!!

Säg den glädje som varar beständigt. Tidigare i veckan trodde jag att detta skulle bli min sista helg i Trollhättan. Mina köpare hade hört av sig och ville göra upp det ekonomiska så fort som möjligt för att kunna flytta in redan nästa vecka. Så ivriga var de att de erbjöd sig att ta hand om det skräp jag själv inte skulle hinna ta vara på. Deras köpare i sin tur var nämligen angelägen om att komma till.

Så kom ändå det sms, som jag hela tiden varit rädd skulle komma, inte för att jag väntade det utan bara enligt lagen om alltings jäklighet. Deras köpare hade inte blivit godkänd av bostadsrättsföreningen av ekonomiska skäl. Jag fick nu ta ställning till om jag skulle häva vårt avtal och gå ut med en ny annons eller ge dem tid att försöka finna en ny köpare med en annan mäklare. Jag valde det senare.

Om jag skulle gå ut med ny annons så skulle jag åter behöva genomlida en köpprocess (något jag finner ytterst obehagligt) och chansen att kunna lämna lägenheten till den 1 sept, som det är tänkt, bedömde jag som liten. Om jag i stället väntar på att mina köpare ska finna en ny köpare blir det troligen inte heller klart till den 1/9 men efter att ha sett deras lägenhet och eftersom de har en ny seriös mäklare, bedömer jag det som betydligt troligare att de snabbt får sålt sin än jag min.

Vi har träffats idag och kommit överens om att göra på detta sätt. Vi har också sagt ett stoppdatum där jag till sist slutar vänta på dem och själv går ut med ny annons. Hoppas jag slipper uppleva det bara. Det här känns motigt och inspirationen tryter för ett tag, men jag har ändå varit flitig idag. Kört en (sista?) vända till återvinningscentralen och tre (sista?) vändor till pingstkyrkan.

Nu är det bara möbler kvar och lite pärmar och lite papper och lite annat kontorsmateriel.
Ack ja, hoppas att det här kan ses som en olustig episod om ett år...