I morse vaknade vi till den snö som väderrapporter utlovat hela veckan. Tänk att de har så rätt ibland. Hur som helst var det riktigt vackert och jag bekymrade mig inte så mycket om väglaget eftersom vägbanorna såg blöta ut och eftersom jag redan bytt till vinterdäck. Det visade sig att lilltösen var på väg till Stockholm och vi ordnar till ett hastigt möte innan jag for vidare västerut.
Idag började nämligen mitt Mårten-Gås-äventyr i det att jag så sakteliga drog iväg mot Motala där lilla syster väntar på att få följa med. Vi åker direkt efter frukost i morgon. Jag skulle inte vara där för tidigt så jag valde de minsta tänkbara vägarna genom Sörmland och Östergötland där hastigheten helt naturligt höll sig kring 50-60 km/h.
Då hann jag också lyssna färdigt till talboken om Analfabeten som kunde räkna. Den var lika bra som 100-åringen. Framme hos lillasyster möttes jag av en god köttsoppa, vilken följdes av de Gustav-Adolfbakelse, som jag köpt med mig. Jag hade köpt tre men på vägen från Stockholm hade något hänt och det fanns bara två kvar i kartongen. Ett av vardagslivets mysterier...
No comments:
Post a Comment