Årsmöte i stugföreningen

Vi startade med en lugn förmiddag, som plötsligt fick ett abrubt slut, när vi tyvärr råkade bli vittne till ett lägenhetsbråk i huset. Inte med direkt våld men däremot skrik och gap och ena parten utelåst i bara underkläder. Vi är inte vana vid sådant och ser det tragiska i händelsen. Vi ringde polisen, men innan vi hunnit framföra vårt ärende hade situationen lösts upp och den ena parten lämnat skådeplatsen. Det får bli de sociala myndigheterna som får ta tag i den här situationen när det blir vardag igen.

Vi återvände till vår trygga vardag, jag ut till stugan där det var årsmöte i stugföreningen och Anna ut på långpromenad innan hon fortsatte in till genrep inför kvällens körkonsert. Årsmötet hade lockat representanter för åtta av stugorna och det hela avlöpte lugnt och odramatiskt. En av stugägarna berättade att hon hade en bekant som inte ville äga någon stuga men gärna åtog sig snickeriarbeten. Det kändes bra att de inte frågar mig om sådant. I brist på bättre hade nyligen förärat sagda stugägare en trana gjord av en rot, några käppar och lite mossa. En annan stugägare erbjöd sig frivilligt att bära över tranan till sin tomt.

Efter mötet gick jag upp i stugan och började bädda med våra nytvättade lakan i sovrummet. Jag fick då syn på den blå matta min mor hade vävt till vårt sovrum. Hon hade frågat hur lång den skulle bara och vilken färg som passade. Det var nog en av de sista mattorna hon gjorde. Hon hann aldrig bli klar med fransarna så nu satte jag mig och knöt fransar på mattan varefter jag lade på den i det nybäddade rummet. Det blev fint.

Jag var inte med på konserten eftersom jag inte gillar bönemöten, I stället satt jag och spelade stenkakor och njöt av de gamla fina gluntsångerna. Men jag hämtade i alla fall Anna efter konserten och vi for iväg till Paula dit vi var bjudna på fika. Och för att hämta vovven. Under kvällen fick jag också en vädjan om hjälp från Mamma Grus om att tolka en engelsk text. Hon läser på förskollärarutbildningen nu och skall kommentera 16 sidor engelsk text på tre och en halv sida. Jag tittade på texten och konstaterade att den var lika obegriplig på engelska som den skulle varit på svenska.

Det är ofattbart att det kan sitta folk och knåpa ihop sådant här kvalificerat ordbajseri om barn. Det bekräftar min tes att man inte kan utbilda sig till lärare. Man föds till det. De som inte fötts till det sparkas uppåt och skriver läroböcker åt dessa som ändå tror att det går att läsa sig till pedagogik. Men, jag skall se vad jag kan göra åt eländet i morgon.