Eurovisionsschlagerfinal

Efter frukostbröd på en solig altan for jag in till stan för att fördriva en timme på biblioteket innan lördagsfikat med familjen A. Det sket sig ty det visade sig vara någon religiös högtid idag och bibblan var stängd. Jag hade ju tänkt återgå till den smala vägen efter gårdagens frosseri och det gick bra ända tills nu, ty i stället för att läsa en timme satte jag mig på Ritz och fördrev väntetiden med en kanelbulle. En stor en...

Och värre blev det när vännerna A samlats för då blev det en lika stor bulle till. Lika bra att inse att även denna dag var förstörd. Men det var väldigt trevligt att träffa sina gamla vänner. Vi har ju varann på Facebook, men ett möte på riktigt någon gång då och då är inte heller illa. Vi kunde faktiskt sitta ute idag och det kändes bra. Efter en timme traskade jag iväg till stationen och for vidare ner mot Göteborg.

Där hade jag nästan två timmars paus till Stockholmståget och därför testade jag en geocache, som visade sig vara en av de smartaste jag någonsin stött på. Mitt inne i centrum hade någon lyckats gömma en stor burk på ett mycket oväntat ställe. Den som vill testa kan slå upp cachen GC5VPYF och börja leta.

Jag traskade sedan iväg bort mot Arkaden för att se om mitt livs första kinesrestaurang, Restaurang Peking, fanns kvar. Där åt jag friterat fläsk i sötsur sås, tillsammans med Erik Bergström, sommaren 1968. Men, den restaurangen var borta så det vart en simpel snabblunch på en thaibar. Däremot fanns gamla hederliga tobaksaffären Brobergs kvar. Där köpte jag mig piptobak och ibland någon god cigarr under min studietid i Göteborg på sextiotalet.

På väg tillbaka till stationen upptäckte jag att det var avspärrningar på Östra Hamngatan vid Brunnsparken. Massor av folk stod samlade och det slog mig att det ju var idag som det var Göteborgsvarvet. Jag hade gott om tid och ställde mig också att vänta. Efter en liten stund kom en liten mager man från Kenya, som låg långt före tvåan. Han sprang fortare efter 16 km löpning än vad jag någonsin gjort efter 16 meter.

Halv tre fortsatte resan upp mot Stockholm och där mötte Anna upp utanför vår mataffär där viu bunkrade upp med plockmat inför kvällens Eurovisionsschlagerfinale. Programmet man älskar att hata. Det var bara synd om stackars Paula, som just inlett en fastekur med exklusiva juicer för att rensa mag-tarmsystemet. Hon tittade längtansfullt på alla godsaker.
Och nu väntar vi på att det roligaste skall börja. Omröstningen.