Efter en rundlig frukoststund blev det så ändå dags för dagens stora projekt. Vindsröjning. Annas vindsförråd har stått mer eller mindre orört sedan hon flyttade hit i mitten av nittiotalet. Vi har ibland ställt upp ytterligare något föremål, men annars är det mest tjuvar som varit där. En gång hade de rivit sönder en massa lådor utan att stjäla något alls. Det tyckte vi var lite pinsamt. Andra gånger har de dock hittat en del saker så det fanns tomma, halvtomma och trasiga kartonger där uppe.
Nu tog vi oss samman och bar ut allt ihop i gången och sorterade upp i slänges, skänkes sparas. Det visade sig bli väldigt mycket "slänges" och "skänkes" och en hel del utrymme inne i förrådet. När jag nu snart får upp mina sista flyttkartonger så finns det alltså plats för dessa och även för några av de kartonger som står kvar nere i lägenheten. Med lätt hjärta for jag iväg med bilen fullastad till stadsmissionen i vetskap om att det står lika mycket saker kvar som skall till min älsklingsplats i morgon - soptippen.
Lugnet var dock inte återställt efter detta. Vi kommer snart att få "amerrkafrämmat" och då skall här vara städat och presentabelt. Dammsugare och skurtrasor har farit fram och äter över lägenheten och mitt i allt ihop råkade ett armband försvinna djupt i tvättmaskinens innandöme. Något som ställt till stort elände här och ännu inte riktigt lösts. Dock ställer vi vårt hopp till mågen in spe, som skall komma hit i morgon, med nödiga verktyg försedd. Att jag inte själv ger mig i kast med problemet kan beror på bristande motivation och smidighet för uppgiften. Skruvarna som skall skruvas sitter väldigt lågt ner...
No comments:
Post a Comment