Ute i stugan såg jag direkt att vår Kungsängslilja nu slagit ut och precis som i fjol verkar det omöjligt att ta en skarp bild av den. Mobilen klarar inte att fokusera just på den blomman, så jag har börjat undra om det är något med dess färg som inte fungerar. Eller dess konstiga, rutiga utseende.
Alltnog, efter en rundlig omgång med kaffe och Facebook, där göken ackompanjerade från väster för första gången i år, satte jag igång med målningsarbetet. Först slipade jag den bräda jag sanerat från mögel och sedan dammsög jag samt maskerade golvet med tidningspapper och tejp. Därefter var det klart att börja.
Det var lite knöligt längst ner eftersom smidigheten inte är vad den varit, men ganska snabbt var halva väggen gjord och det gick att ses en tydligt skillnad.
Jag fortsatte med resten av den undre delen av väggen varefter jag tog lunch och sedan förbarmade mig över den stackars vovven och tog med henne på en liten skogspromenad. Hon blir ju så lycklig över att springa fritt och jaga pinnar, som jag kastar. Men det verkar som om även hon slöat till någon för på hemvägen flåsade hon väldigt och kastade sig ner i vår hemgjorda damm för att dricka och svalka sig. Sedan låg hon utslagen i solskenet och vilade sig ett bra tag innan hon ville gå in och lägga sig på sin favoritplats i nya sängen.
Nu fortsatte jag med fönsterkarmarna och överdelen av väggen och sedan beundrade jag mitt verk och fann det gott. Möjligen skall jag stryka de finsågade ytorna en gång till i morgon. Det beror på hur det ser ut när det torkat. Men redan nu tycker jag att jag kan ana den vita veranda jag drömt om att det ska bli.
Vid sextiden for vi hem och började med mat vilket var lätt eftersom jag bara värmde köttsoppa vi hade kvar från förra veckan. Sedan sjönk vi ner framför TV:n och jag tittade på ett program om en massgrav vid Lützen från 30-åriga kriget.
No comments:
Post a Comment