TIll Sveriges närmaste stad

Idag var det vackert väder och vi beslöt att roa svärmor med en resa till Grönsöö, en slottspark, med butik och café i närheten av Enköping. Svärmor vill helst inte bli road men fann sig och efter åtta mil var vi framme. Det borde vi inte ha varit. Entrén till parken var 40:- och i detta ingick en promenad i parken, som visade sig vara ett antal gräsmattor, med grusgångar mellan sig, samt ett besök på en utställning. Ett magasin med några gamla vagnar och slädar i glasburar. Caféet och butiken öppnade inte förrän i juni. Visserligen kunde man i efterhand läsa detta på internet, men vi kände oss grymt lurade eftersom det inte stod ett ord om detta vid p-automaten. Alla har ju inte internet...

Besvikna styrde vi nu mot Enköping i hopp om att finna något vettigt näringsställe. Något snäppet över pizzeria eller kebabställe. Och vi hade tur. I centrum fanns ett gammalt hus som var inrett till hälsocafé. Där hade de en läcker buffé med mycket grönsaksröror och sallader, men även lite fisk och fläskkött. Allt för bara 90:- per person.

Mätta, nöjda och belåtna fortsatte vi nu mot nästa mål, som var Härkeberga kyrka. Dit har jag tänkt resa i många år för att beundra Albertus Pictors målningar från 1400-talet. Den kyrkan motsvarade alla förväntningar och vi beundrade inredning och målningar, allt under ett vakande öga från kyrkvaktmästaren, som nog tyckte vi såg misstänkta ut.

När vi sett färdigt köpte vi var sitt ljus och tände i en vacker ljuslykta utanför kyrkan, jag till mina gamla föräldrar och morbror och hon till sina och sin man. Nu kunde vi fara vidare, men ännu var svärmor inte helt nöjd. Det hade ju inte blivit en enda shopping och hon undrade om det inte fanns någon loppis någonstans. Där hade jag tur för precis innan vi kom ut på E18 såg vi en loppisskylt mot en stor ladugård med massor av grejor, där det mesta var nytillverkat ur standardrepertoaren av pyntprylar.

Det fanns dock lite gammalt också och den ende som köpte något var jag själv. Jag inhandlade nämligen en gammal plåtbricka med hela Oscar den andres familj. Den kommer att platsa bra i stugan.

Efter detta for vi hem och jag vilade medan svärmor började förbereda ett våffelbak inför ett besök av Paula, Jimmy och grabbarna grus. Hon skall åka hem i morgon och Paula kan inte komma då för sitt jobb så hon ville säga adjö idag. Våfflor är ju min favoriträtt, men inte om de ligger i en hög trave på varandra någon timme innan de ska ätas. Då blir de som sladdriga taxöron. Ungarna var trötta och fåniga och åkte lyckligtvis hem rätt snart.

Sist hämtade jag Anna från kören och nu sitter vi och tittar på ett program dar David Helenius intervjuar en otroligt fånig tjej som heter Zara Larsson och tydligen är världskänd som bloggare och sångerska. Hon är rent pinsam.