Men det vart eftermiddag och i hotande regnvädet traskade vi iväg från torget upp mot kullarna på västsidan älven där den ena kollegan efter den andra anslöt. Vi brukar alltid bjuda en nybakad pensinär på denna sittning och i år var det Ingela S tur att firas av. Vi blev till slut hela 19 personer, som bänkade oss i en alldeles egen alkov. Genast utbröt ett himmelsskriande oväsen och det berodde nog inte på att vi var mer högljuda än vanligt utan på akustiken. Bara hårda väggar och tak och inga gardiner.
Men vad gör väl det med all den goda mat, som bjöds från den vackert uppdukade buffén. Sallader, röror, inläggningar och uppläggningar, som fick mig att spränga alla tänkbara pointsgränser. Men det är ju detta jag bantat för i en månad och det var det värt. Kavajen satt, som vore den gjuten.
I glatt samspråk och bak välfyllda fat förlöpte kvällen snabbare än man hann svälja och snart var klockan tio slagen. Regnet, som hotat i början hade nu börjat vräka ner men till all lycka blev vi erbjudna skjuts av I och K-O så vi kom hem torrskodda i ett nafs. Och nu skall jag leta upp bilder från aftonen att pynta min text.
Vi som var där:
No comments:
Post a Comment