När vi kom fram till Vadstena var alltså glasbruket vårt första mål. Där ställde vi oss framför glasugnen som med sin 1125 grader tinade upp våra stela leder.Vi var inte de enda kunderna, som gjort så i år sa en tålig expedit, som också berättade om de vedermödor det innebär, att driva ett kvalitetsglasbruk idag.
Vi tittade igenom hans varor, men de låg på en prisnivå, som inte är densamma som vår. Anna fann dock en lila skål, som såldes till ett någorlunda anständigt pris och som passar fint till den skål vi fick av Martina för några år sedan. Senare under dagen fann vi exakt samma skål i en outlet till ett ännu lägre pris. Lite trist. Ingen av oss har något emot att köpa varor av 2:a sortering, när 2:an är så obetydlig som den var i detta fall.
Uppvärmda stegade vi dock vidare ut på stan och fann ännu en orörd pärla. Vadstena, Sigtuna, Nora, Marstrand, Skanör, Falsterbo, Eksjö. Se där, några av de städer som slapp undan grävskoporna på sextiotalet.
Vi bänkade oss efter en kort promenad på ett gammalt fint konditori där vi drack gott kaffe och åt goda wienerbröd, samt umgicks under trivsamma former.
Vi fortsatte därefter vandringen genom staden och fann nere vid järnvägsstationen ett gammalt magasin, som gjorts om till turistbod av det lite stiligare slaget. Här fanns en hel avdelning med Ernst-grejer. Det räcker numera med att säga Ernst. Det behövs inget efternamn.
Jag tittade kanske mer på själva järnvägen (numera museibana) och på detta gamla sidospår, som ledde bort mot hamnen.
Där fann vi en liten servering, som idag serverade en utsökt Taco-tallrik.
Nu var klockan så mycket att det var dags att återvända till stugan eftersom kylan driver oss hem till storstaden redan i kväll. Det var bara en liten butik kvar, som Martina ville visa oss. En firma som tar hand om saker, som folk av olika skäl vill lämna. De huserade i fem gigantiska salar och där fanns ALLT.
Det blev den i särklass bästa affärsupplevelsen denna resa. Snyggt och välordnat och med mycket rimliga priser. Jag köpte t.ex. fem stenkakor à 5 kr! Och då hann jag bara gå igenom fyra av de tolv backar med skivor som fanns. Hit får man återvända!
Hemma i stuga folkade vädret till sig så pass att Martina kunde stå ute och grilla. Under tiden vilade jag middag och kunde sedan, pigg och nyter, avnjuta allehanda läckerheter. Från anklever till grillad fläskstek via haloumiost och halstrade champinjoner.
Mätta och belåtna tackade vi för oss så fort vi ätit upp och for raka vägen hem till stan. Här sitter jag nu och summerar intrycken av vår lilla semester, som drabbades av sådan otur med vädret. Det är dock inte det enda som gnager i min själ. Martina berättade mycket om det besök hon haft av min favoritniece, med make och tvenne gossar tidigare i sommar.
Det framgick då, med övertydlig klarhet, att de små gossarna fullständigt saknar de språkliga verktyg som krävs av en ung man, när han möter alla de livets problem, som tornar upp sig så fort han lämnat vaggan och börjar stapla fram på egna ben. Jag måste nog besöka gossarna och berika deras ordförråd inom vissa avgörande områden.
3 comments:
Om den där skålen; kanske inte så mycket att gräma sig över ändå, när en handlar sådant är det inte som att köpa en industritillverkad pryl till bästa pris utan i det ni betalade ingick stöd till hantverkaren.
För övrigt skulle jag våga tillstå att dessa tvenne gossar tillhör de mer välartade jag känner!!
Givetvis är de välartade. Men ack så ilka utrustade att rent verbalt möta livets alla små förtretligheter
Jag håller med dig i allt "e". Det är synnerligen välartade gossar och även jag betalar gärna en slant extra om det går till en hantverkare, som försöker bedriva en verksamhet än en industritillverkad dussinprodukt, som "alla" har.
/sysM
Post a Comment