Klockan sex i morse ringde väckarklockan och en timme och tjugo minuter senare startade vi vår 102-mila färd mot Lappland. Resan gick väldigt bra, med mycket litet trafik och nästan helt utan regn. Vi stannade till några gånger och första anhalt vart Glada Hudik där vi mötte vännen K, som lämnade byn just som vi kom. Hon fyller nämligen jämt idag och detta skulle firas på annan ort.
Nu hann vi precis plocka en enkel bukett, samt lämna över en liten förpresent. De riktiga lämnar vi nästa vecka när de kommer åter och då vi närmast sörjande skall fira med surströmming på vanligt sätt.
Efter trekvarts paus fortsatte vi raskt norrut och kunde till vår stora glädje susa förbi den gamla flaskhalsen Sundsvall i ett enda nafs på ny motorväg och ny bro.
Högakustenbron känns mera hemtam och den är så gammal att man nu renoverar ena vägbanan, varför trafiken fick tränga ihop sig på den andra halvan.
Strax efter tog vi dagens stora paus, nästan en timme vid Skuluskogens nationalpark. Där finns en fantastisk rastplats som jag upptäckte ifjol när BoErik och jag körde ner från vår höstresa. En lång rullstolsvänlig bana är iordninggjord genom den vilda urskogen fram till ...
... denna magnifika rastplats. En träbrygga med bänkar och ordentligt staket där vi kunde njuta av den vidunderliga utsikten ...
... och av korv från Eriksons Chark på gott köpebröd. Stekta ägg och ost ingick också i matsäcken,
I Umeå tankade vi och sedan hade jag tänkt rasta en gång till strax före Skellefteå, men jag kände mig så pigg så vi fortsatte och kl 20:40 körde vi in i byn efter 13 timmar och tjugo minuter total tid. Inklusive sammanlagt minst två timmars stopp. Skönt att vara framme utan att ha sett en enda olycka.
No comments:
Post a Comment