Årsmöte i Glunt-akademin

Dagen började med ett ryck när telefonen ringde kl 6 och Anna ombads att rycka in och öppna för en kollega som blivit sjuk. Det löste vi fint. Jag bredde ett par smörgåsar, som hon åt i bilen och klädde mig medan Anna gjorde sig klar och 12 min över sex körde vi iväg och hon hann i tid. 

Jag for hem och vilade en liten stund men sedan började jag med den Gulaschsoppa vi skall ha  på stugkalaset i morgon. Jag skar ett och ett halvt kg högrev i små fina bitar, skar upp sju paprikor och 14 potatisar i likaledes små gulliga delar och sedan kom det värsta - att finhacka sju lökar. Jag fick tvätta ögonen mellan varven för att klara det.

Soppan var annars lätt att laga och blev god. Ett tag tänkte jag fotografera den men faktum är att den ser inget vidare ut. Dess förtjänster ligger i upplevelser som smaksinnet förmedlar, inte synsinnet. I stället bar jag ut hela stora grytan på balkongen för avsvalning till i morgon. 

Sedan började andra hälften av dagen. Den som handlar om årsmöte med Glunt-akademien i Uppsala. Jag duschade, bytte om och for till en närbelägen kinesrestaurang, som fått strålande kritik. Det är den värd. Mätt och belåten fortsatte jag in mot centralen och snart satt jag på tåget till Upsala. 

En osedvanligt pratsugen medresenär försökte inleda samtal genom att ventilera fackföreningsrörelsens problem ur ett internationellt perspektiv. Han höll på flera minuter innan han gav upp med mig.

I Uppsala gick jag genast till mitt hotell. Det är en så härlig känsla att komma in i ett rent fint rum, som står och väntar. När jag såg skrivbordet vid fönstret tänkte jag genast på den episod i Nils Holgersson, där en student blir av med hela sin avhandling, när den blåser ut genom fönstret. Och hur han sedan, tack var Nils och småfåglarna i Uppsala, får tillbaka vartenda ark.

Själv var det ett par röda ark som lockade mig extra. Så fort jag installerat mig traskade jag iväg till Carolina Rediviva för att titta på och fotografera silverbibeln, som ligger där. Det sket sig. Fotoförbud rådde och en misstänksam vakt höll stenkoll på mig. Jag fick nöja mig med att fota en papperskopia i receptionen.

Då var det betydligt lättare att fota Magistern och Glunten, som står staty i Carolinabacken. 

Även dessas upphovsman, Gunnar Wennerberg, lät sig fotograferas där han stod staty alldeles intill.

Jag hann även med både Trefaldighetskyrkan och Domkyrkan innan det var dags att dra sig ner till Gästrike-Hälsinge Nation där årsmötet skulle äga rum.

Först handlade det om planerna för tvåhundraårsminnet av GW:s födelse om två år. Sedan vidtog sedvanliga årsmötesförhandlingar. Jag märkte att jag sänkte medelåldern och det märkte de andra också. 

Vid den avslutande middagen (pytt och äpplekaka) vände sig en dam som satt bredvid mig och gladdes åt att se att en yngre förmåga kom i år. Hon undrade om jag kunde ta med mig några bekanta till nästa år. Stackars Anna.

Det väckte uppseende att jag kom ända från Stockholm för att vara med och de blev väldigt imponerade när jag, i en bisats, fick fram att jag spelar Glunten med stenkakor på vevgrammfon.

Vi sjöng allsånger ur Gluntarne till kaffet och det var jätteroligt. Jag har aldrig sjungit dessa sånger förut men hade inga som helst problem att hänga med. Jag har ju hört dem i bilradion så många gånger.

Kvällen avslutades med att vi tågade upp till Wennerbergstatyn där en manskör från Västgöta nation sjöng hyllningssånger medan en dottersonson till den store skalden lade ner blommor vid statyn. Det var lite stämningsfullt.