Sedan vi klätt oss skyndade jag ner för att hinna fotografera frukosten innan de övriga körmedlemmarna länsat faten. Så här fint var det:
Och i kakelugnen sprakade en värmande brasa hemtrevligt.
Jag älskar hotellfrukost och är kräsen därvidlag men denna fyllde högt ställde krav. Sedan jag tagit den obligatoriska filen fortsatte jag med tallriken där rostat bröd samsades med ost, marmelad, korv och skinka. Samt juice och kaffe.
På dagens program stod medverkan vid gudstjänst i en grannförsamling. Jag nämner inga namn ty det kan vara känsligt om man sprider skvaller och någon ortsbo skulle råka finna min text på Google. Enligt våra nyvunna vänner i Hedemorakören hade denna ort varit på fallrepet, nära på vid utrotningens gräns, men så hade en sektliknande rörelse med New Age-inslag flyttat in och orten levde upp. Ett utmärkande drag, bland många, för sekten var att de trodde sig vara elallergiska.
Därav kom det sig att dagens gudstjänst var helt oelektrisk. Inga mikrofoner för kör eller präst och ingen klockringning i tornet utan en enkel handpinglad mässingsklocka. Och absolut inga påslagna mobiler.
Det struntade jag i och smygfotograferade prästen. För det slog mig att av de sju kyrkoförrättningar jag varit på det senaste året har fem letts av kvinnliga präster. Håller präst på att bli ett låglöneyrke?
Så fort vi var klara i kyrkan bjöds vi på kaffe och macka i församlingshemmet varefter jag skyndsamt körde hem för att hinna med nästa kulturevenemang. En andrebas i vår kör hade inte kunnat vara med i Dalarna eftersom han skådespelar i Solna Amatörteater just denna helg. En fars som heter Läkare utan gräns. Den ville jag gärna se och jag hann dit med en halvtimmes marginal. Förvecklingsfarser i sängkammarmiljö är väl så där roliga, men jag skrattade till några gånger och jag var mycket imponerad av amatörernas skådespelarinsatser.
Och nästa helg blir det två nya hotellfrukostar!!!
No comments:
Post a Comment