Festmiddag

Det är många sjuka på Annas jobb och många som smiter ifrån skoljobbet genom att springa på kurser och i morse blev hon åter uppringd i svinottan för att komma in och göra någon annans jobb. Och jag kör naturligtvis. Vilket går fort dit men låååångsamt hem eftersom jag då hamnar i den seeeeega morgonrusningen på Essingeleden. En sak som inte stör mig ty då skruvar jag upp volymen och låter vacker musik strömma ut i kupén; Gluntarna, Edvard Persson, Karl Gerhard ...

Hemma började jag nu dagen med att baka bottnar till kvällens dessert. Jag hade nämligen bestämt mig för att ha min festmiddag denna kväll fast i mycket liten skala. Bara Paula o Jimmy o Anna o jag. Sedan är det en annan sak att resten av bekantingarna lär dyka upp sent i morgon kväll. Så sent att vi bara kommer att bjuda på te, scones och marmelad. Alltnog, jag fixade till marängen och hade snart ett antal formfulländade bottnar som ställdes åt sidan för att vila till aftonen.

Resten av dagen tillbringades med en liten tur till affären, en liten promenad, läsning av gårdagens presenmtböcker, släktforskande och en bra stund ute på balkongen i den vackra höstsolen i sällskap med en stor kopp kaffe. Jag har prima utsikt över inloppet till flygfältet och kan sitta och kolla varifrån planen kommer på min flygradar i mobilen. En synnerligen meningslös men ack så rolig syssla.

Fram mot sextiden dök både Anna och gästerna upp och jag började med maten. Den var nämligen mycket snabbgjord. Hasselbackspotatis, som sköter sig själv i ugnen. Sedan steka några skivor oxfilé, krydda, flambera och sist hälla i grädde och fond till den goda såsen...

När den var klar var det att lägga tillbaka köttbitarna och höra Paula utbrista: "Det är ju som på restaurang!" Och det var det, men då skal sägas att med dyra råvaror är det ingen konst att laga god mat. Det är en betydligt större prestation att fixa till festmat på de billiga bitarna av kossan (Fast det kan jag nog också om det kniper)

Sist blev det så dessert, men den intogs sedan gästerna stapplat in till TV-soffan och bänkar sig framför Idol. Ett av de tre-fyra program om året jag följer. Pavlovan skapade jag av marrängbottnar som beströks med lemoncurd, uppiffad med passionsfrukt. Spritsad grädde därpå och sedan lite exotiska frukter som kronan på verket. Det ser väldigt fint ut, men skall sanningen fram så var det nästan aningen för sött.