Sakta vi dra upp genom landet

Efter att ännu en dag ha frossat mig igenom en överdådig hotellfrukost började till och med jag känna en viss mättnad. Kanske ska jag ta kusin A:s varningar ad notam och börja en keso-och-salladsdiet. Så får det bli ty denna gång har jag knappt tre veckor på mig för att gå i begravningsstassen.

Alltnog. Mätta och belåtna stävade vi idag åter upp mot norr och vardagen. Ja, åtminstone kära syster, ty för mig är det ju numera så vist ordnat att jag har söndag hela veckan! Vi valde att undvika de stora vägarna och fann därvid små pärlor, som jag redovisar i ett antal bilder nedan. Med bildtexter. Ty nu sitter jag i finsoffan och njuter av att det inte är riktigt lika sent som det känns. Det är ljuvligt att återfå normaltiden. Dock ids jag inte sitta och skriva så mycket mer än just några korta rader om följande bilder:

En fin gammal stenbro över Nävraån på vägen mellan Slakmöre och Patamalm ( vilka ortnamn di har där nere!)

Centrum i den gamla handelsmetropolen Pataholm. Nostalgi!

Ruiner av den en gång ståtliga klosterkyrkan i Kronobäck i Mönsterås kommun

På väg till Stensjö by i Oskarshamns kommun är vägen kantad av trägärdgårdar. 

Byn, som ser ut som före skiftet, förvaltas av Vitterhetsakademien, och brukas av privatpersoner på gammalt sätt.

Inte minst imponerad blev jag av de exklusiva vattentoaletterna med elström och rinnande varmt vatten. In the middle of nowhere. Leve Vitterhetsakademien!

Resans höjdpunkt blev ett besök i smalspårsmiljön vid Verkebäcks station utanför Västervk. 

Inne i Västervik fann jag dessa vackra smalspåriga rälsbussar medan Martina fann ingången till en kinesrestaurang.

Borta bra men hemma bäst, skaldar jag i lillasysters finsoffa efter hemkomsten!