Mot Motala

I morse vaknade vi till ännu ett dödsbud, det sjunde i min närhet sen pappa dog i fjol. De var Annas gamle morbror, som hade avlidit nu på morgonen i en ålder av 94 år. Han hade varit pigg igår och kört bil till posten efter tidningen som vanligt men så hade hjärtat till slut sagt sitt. Hans svärdotter fann honom sittande död på sängkanten tidigt i morse med sin burk nitroglycerin i handen. Han hade hunnit larma men inte så mycket mer.

Nåväl. Detta dödsfall tillhör de där som man konstaterar och lägger till handlingarna. För min del var jag helt inställd på att resa till Motala och lilla syster för att i morgon fortsätta på vår årliga höstutflykt. I år till Öland. Jag åkte så fort jag kört Anna till skolan och hade då gott om tid tills Martina slutade på jobbet. 

Den tiden utnyttjade jag till att åka och titta på den här lilla jordvallen söder om Norrköping. Den märks inte mycket nu men för 1200 år sedan, när den byggdes, var den 3 meter bred, 3,5 km lång och försedd med träpallisader till en höjd av uppskattningsvis 6 m. Denna svenska motsvarighet till Hadrianus vall i England tjänade som ett skydd för vikingatidens östgötabönder mot rövare och skurkar ute på ostkusten. Nu är det mesta borta men här vid Husby kan man fortfarande se spåren av Göta Virke, som muren kallas. 

När jag sett färdigt på vallen fortsatte jag min färd mot Motala. Jag ställde in min lilla mobil-GPS så att den skulle unvika motorvägar och fick en trivsam färd på små mysiga vägar genom landskapet.

När jag kom fram till stan for jag direkt ner till hamnen och åt dagens lunch - raggmunk med stekt fläsk. Jag hade inga högre förväntnngar men blev överraskad. Maten smakade jättebra och jag fick behärska mig för att inte ta om en lika stor portion till.

Efter maten for jag iväg till Återvinningen och gick igenom alla de femton backar med stenkakor som finns där. De gör ett intyck av att vara genomgångna efter pärlorna så det var inga speciella toppfynd jag gjorde. Till slut lämnade jag dock butiken med 22 skivor i en påse.

Jag hade nu en timme kvar innan lillasyster slutade så jag for ut till en udde vid Vättern, där jag tog ett par geocacher och lät vinden leka i mina grånade lockar. 

Men nu har vi landat i TV-soffa resp. fåtölj och smälter en god middag medan vi tittar på TV-reportage från dagens hemska skolmassaker i Trollhättan. Det är så ofattbart att det är svårt att till fullo ta till sig.