Vådan av att äta vegetariskt

Två dagar i rad har jag nu ätit vegetarisk. Åtminstone en måltid. Tro nu inte att jag drabbats av någon tillfällig sinnesförvillelse. Ingalunda. Det är ju så att jag försöker köra viktväktigt igen och då visar det sig att kål och palsternacka, morot och sallad är väldigt smala rätter. Med tanke på den gångna helgens frosseri och det ännu värre frosseri som väntar, dels i morgon bitti (Hotellfrukost, halleluja!) dels på ölandsresan med lillasyster, så måste jag leva nära nog på luft denna vecka.

Luft förresten. Jag inte bara äter den. Vid alltför grovt intag av kål, bönor och allehanda annat grönfoder bildas även luft. Kål kan, som väl alla vet, orsaka de mest förunderliga reaktioner i mag- tarmkanalen och ge problem med väderspänning . Problem och problem förresten. Det är ju bara när man befinner sig i befolkade rum, som det kan bli lite pinsamt med alltför häftig gasutveckling. När jag sitter ensam på min kammare kan det vara nära nog njutningsfullt att uppfylla rummet med en brakande symfoni, där tarmkanalens hela volym får bli resonansbotten till de triumferande tonkaskader som skapas.

Dagen har inte bara varit vegetarisk. När min granstubbe
brunnit halvvägs bildades ett perfekt rör av glöd, som gav
en mycket läcker korv. Och även mager. 

Det är just i dessa lägen det är skönt att ha en liten vovve, som kan ställas till ansvar för eventuella dofter. Vovven har hela den tid jag haft henne idag legat/placerats i stugans sovrum. Där hon berett mig minimalt besvär. Själv har jag fortsatt med mina julkort. Jag skall höra sex styck likadan och jag kan avslöja så mycket som att det finns en tomte på dem. För att bereda mig viss omväxling placerar jag tomten i olika positioner på olika ställen i bilden.

Kvällens körsång blev inställd eftersom vår körledares ryggskott nu äntligen slagit ut i full blom. Vi hade dock det styrelsemöte, som planerats men när det var klart kunde jag fara ner och hämta Anna vid hennes spelning och nu skal vi strax titta på först avsnittet av Veckans brott.