Vi gick snabbt hem igen, vovven och jag, och efter ett besök i affären, där jag köpte pralinmaterial, började jag ett pralin experiment. Jag skulle vilja göra vita kupoler med färgade mönster på och jag satte igång med frejdigt mod. Först gjorde jag en mockatryffel, som fick stå och svalna och sedan tempererade jag små mängder vit choklad, som jag färgade med pulver, jag tidigare köpt.
Sedan duttade jag ner små färgfläckar i formarna med pensel och till sist fyllde jag dem med rent vit choklad, som jag strax hällde ut igen för att få ett vitt skal. In en stund i kylen och sedan ut och fyll med tryffel. Nytt besök i kylen och sedan stryka ut resten av chokladen som botten i pralinerna. Så dags åt jag lunch och pendlande mellan hopp och förtvivlan vad gällde pralinerna.
Skulle de bli som jag hoppades? Och det blev de. När jag till slut tog ut formen och knackade den mot bänken så trillade den ena vackra, blanka pralinen ut efter den andra. Till slut hade jag 24 fina chokladbitar, varav en redan försvann, och jag fotograferade dem genast varefter jag ställde in dem svalt.
Kvällen ägnades sedan åt läxhjälpen, som gick bra, och jag fick idag låna Paulas bil för att snabbt komma dit och hem.
Hela dagen idag har jag åter haft ett ljus tänt i lyktan på balkongen, som en påminnelse om att det idag är precis ett år sedan pappa dog. En händelse, som åtminstone jag tog med större fattning än når mamma dog för sju år sedan. Då chockerande oväntat och nu förväntat som en lättnad för en gammal människa. Bilden av pappa tog jag den sista gången jag besökte honom själv på äldreboendet i Nossebro . 26 mars 2014. Vi satt och pratade i hans rum och hans största problem var hörseln och närminnet. Annars hade han koll på vem jag var.
1 comment:
Heder åt din handling.
Post a Comment