Morfar Alf

Så är man då bliven morfar. En mycket större upplevelse än jag kunnat föreställa mig. Jag har hört uttrycket ”Barnbarn är livets efterrätt” och klassat det som en meningslös floskel, men när det klickade till i mobilen i morse och J skrev att den lilla flickan var född, ja då kändes det väldigt starkt.

Jag satt ute i stugan och visste att just nu ligger min lilla tös på ett sjukhus, långt bort i främmande land men ändå kom det som en total överraskning när beskedet kom. Jag, som faktiskt är en rätt blödig person, satt där plötsligt i favorithörnet och var så gripen att jag fick samla mig en bra stund innan jag kunde ringa de närmaste och berätta.

Allt hade gått fint, mor och dotter mådde bra och genast började det klicka i mobilen när mormor och bröder hörde av sig i vårt gruppmeddelande. Det är ju så man umgås nu för tiden när man bor i var sin världsdel. Det är bara att hoppas att det fortsätter lika bra som det börjat. Och snart skall jag ner och beskåda underverket. Det är ett vackert barn. Morfar upp i dagen.

Resten av dagen blev rätt okoncentrerad och jag gjorde inte så mycket mer nytta än att tillreda en tacosupé för Anna. Paula och Jimmy och nu sitter vi mätta och belåtna i soffhörnet och väntar på Idol.