Den femte begravningen

Det är ingen hejd på begravningar nu. Idag var det den femte på mindte än ett år - vår sångarbroder AZ hade inte klarat en lunginflammation utan lämnat in i slutet av juni. Han var 88 år men fullkomligt vital i skallen. Att han berättade samma historier varje gång vi sågs på sångövningarna i kören, det kan jag inte lasta honom för. Det gör betydligt yngre andar än så. Men nu känns det som att det kan dröja till nästa begravning....

Någonstans i bilden ska det finnas en kyrka ...

Den började kl två och tiden fram till dess ägnade jag åt att träna min stämma. Först hemma och sedan i kyrkan tillsammans med kören. Vi övade i en timme och sedan traskade vi iväg till Waynes Coffe och intog en maffig ciabatta med gott kaffe. 

Klockan två satt vi så bänkade på våra platser och framme vid altaret stod, inte en kista, utan en vit urna på ett bord. Vi sjöng två sånger och de gick bra så nöjda och belåtna lämnade vi salen. Några för att delta i samkvämet efteråt och jag för att åka hem och handla lite inför kvällen.

Det skulle bli stekt lax med färskpotatis och allt fanns redan hemma så jag köpte bara lite frukt och grönsaker. Jag passade också på att hämta ett Testagrampaket, den julklapp jag fick av Paula i fjol. Man får lite varuprover och denna gång var det godsaker så det var kul. 

Så fort Anna kommit hem och så fort Jimmy lämnat in vovven för helgförvaring for vi ut till stugan. Paula skulle till Gävle i helgen och vi tänkte då ge Jimmy chansen att njuta lite ungkarlsliv. En sällan upplevd lycka för honom numera. För oss är det inget större besvär att ha jycken ute i stugan. Speciellt inte om Anna är med.

Här lagade jag genast till fredagsgotte: smörstekt lax med färskpotatis och hackat ägg i skirat smör därtill. Vi åt ute men sedan tyckte Anna att det vart lite väl svalt så vi gick in i storstugan och bänkade oss i storsängen, där vi sitter, ligger och halvligger gott alla tre.

Vi lyssnar på gamla sommarprogram med stumpastaken tänd. Då blir det ljust och varmt och gott i rummet.