En välkommen dag

Semester är fint och kul och vi har haft en bra sådan i år, men den här dagen har jag ändå sett fram mot. Den första helt ensamma dagen på länge. Den skulle firas med kaffe och wienerbröd och enslighet ute i favorithörnet i verandan. Det gjorde jag också, men precis som en gång förut, när jag sett fram mot en ensam dag. Den då Anna och alla de andra for till Liseberg i fjol.

Den gången kom vännen Bobo, helt oförhappandes och tror ni inte att han kom idag också. Iförd ett glatt humör och ännu mer wienerbröd. Bobo är alltid välkommen och vi talade om installation av solpaneler och bygge av jordkällare. Sådant kan Bobo. Han blev också helt hänförd när han såg att jag hade en Tågtidtabell för alla Sveriges järnvägar från 1963. Sådant uppskattar bara fina människor.

Bobo stannade inte så länge utan jag kunde fortsätta med mina görslor. Den första bestod i att laga till lunch. Jag skall inom en väldigt snar framtid återuppta den bantning som legat lite nere under semestern och det firar jag idag med en hejdundrande proteinbomb till lunch. Eller vad sägs om Stekt fläsk, med korv, ost, stekt ägg och bröd?

I övrigt har jag ägnat mig åt två saker idag. Dels att börja måla på en förstudie till en rekonstruktion av hur mors gård såg ut på 1880-talet, när morfar kom dit som liten valp. Dels att registrera mina senaste stenkakor. Jag har nu 587 registrerade olika, plus en drygt 5 cm hög trave dubletter. Den sista, nr 587 är "Very very welcome home mr Swanson" med Lasse Dahlquist.

Vid halv åtta for jag iväg och då åkte jag till Annas jobb och hämtade henne och Gita, som vi körde hem, eftersom de jobbat över med ateljén ikväll. Hämtningen uppskattades. Nu sitter vi och ser Allsång på Skansen på SVT/Play och känner att hösten knackar på dörren. Den är välkommen!