Idag var det så dags för årets kräftskiva. Ett evenemang som numera är så etablerat att vi har en särskild liten sluten grupp på Facebook där vi diskuterar vem som tar med vad. Jag hade gjort det lätt för mig i år genom att "bara" baka bröd. Dock hade jag valt mitt gamla kära mirakelbröd, som flätas ihop av sex degsträngar. Jag hade glömt hur man flätar men det spelade ingen roll för bara jag ställde mig framför de sex strängarna så visste händerna hur jag skulle fläta. Det vart både vackert och mycket gott. Det märktes på åtgången.
Jag körde också ut svåger A till en skjutbana i utkanten, där förbundet skulle ha möte. Noomi var med och vi passad på att ta en långpromenad där jag fann en väldigt fin stenmur. Jag gjorde sedan en uppskattad artikel om stenmurar i kulturhistoriska gruppen.
Vi fann även en övergiven badstrand men Noomi var inte heller så sugen på att bada i det kalla vattnet.
Anna o Paula hade tvättat hela förmiddagen men när de var klara gjorde vi oss i ordning och for ut till stugan för att förbereda kalaset.
Vi skulle bli fjorton totalt och då fick vi gott plats på ena vingen av bryggan. Starttid var satt till 15:00, preliminärt, och 15:30 dök de första gästerna upp.
Sedan troppade de in en och en och två och fler och det hela kunde börja.
Det är bra med gäster, som man är van vid, för allt behöver inte vara så perfekt i ordning. Vi hjälptes åt med de sista förberedelserna.
Men sedan smakade det bra med räkor och kräftor och västerbottenpaj. Vi hade köpt hem tre kilo och Anna var orolig att det inte skulle räcka. Gvetvis blev det över några, trots att jag gjorde mig tre rejäla bröd med kräftstjärtar och majonäs.
Det vill gärna bli ett vackert bord när man ställer fram kräftor med krondill.
När de flesta hunnit smälta maten och solen började dala ställde Gabbi fram desserten. En läcker jordgubbscheesecake.
Sedan, när solen verkligen gått ner bortom skogskanten i väst, samlades vi inne i värmen på verandan innan barnföräldrarna blev tvugna att åka hem.
No comments:
Post a Comment