Fint främmande

Dagen har gått i väntans tecken. Stora och lilla E skulle ju komma till Arlanda där jag skulle möta dem. Så jag ägnade förmiddag och eftermiddag åt att plocka undan det värsta löst liggande, dammsuga, bädda och sätta upp barnsängen. Just den detaljen höll jag på att misslyckas med ty hur jag än bar mig åt ville inte sidorna fastna i uppspänt läge.

Till slut gick jag i ren desperation in och googlade på just den här sängen. Kanske hade fler haft problem? Och se! Så var det. I småbarnsforum klagade förtvivlade pappor på att sängen bara säckade ihop och att de skulle lämna tillbaka den såsom oduglig. Men det var den inte alls. Det fel jag och alla andra gjort var att vi hade börjat med att spänna ut sängbottnen. Jag gick tillbaka till sovrummet, gjorde om och gjorde rätt. På tio sekunder, högst, stod sängen uppställd, stadig och bekväm.

Planet landade halv sex och i god tid stod jag på den fria parkering vid informationstavlorna där snåljåpar, som jag, står och väntar tills det blir dags att köra fram och hämta den ankommande. Det finns ju appar med flygradar och ankomsttider så att man direkt kan se när planet landat och bagaget lämnats ut.

Jag behövde alltså inte vänta särskilt länge tills jag såg ett par klara pepparkornsögon stråla mot mig i ankomsthallen och jag ger mig tusan på att lilla E kände igen mig, så glatt som hon log. Vi for genast hem och här väntade Anna och Paula, som båda turades om att bära det lilla krypet. Hon hade dock börjat bli trött. Hon sov inget under flygresan och var dessutom hungrig så det vart snart ett litet missmodigt barn.

En flaska mjölk ordnade dock det värsta och efter att ha packat upp diverse presenter och efter att ha "pratat" med pappa i telefon, la hon sig också och somnade tämligen snällt. Själva passade vi då på att äta middag. Fiskgratäng à la Per Morberg. Alla utom stackars Anna, som fick nöja sig med 30 ml Aloe Vera. Hon har i övrigt ätit ett och annat salladsblad och en och annan morot idag. Men mår förvånansvärt bra.