I lördags upptäckte Anna fram mot kvällen att hon saknade en vante och blev mycket ledsen över detta. Vanten var köpt i Haapsalu för många år sedan och mycket bra. Hon sörjde den verkligen och letade överallt och till slut kom vi fram till att den måste ha ramlat ur bilen när hon gått ur den någon gång.
Så vi for runt och letade igår och kom in överallt utom på Byggmax så idag grep jag en sista chans och for iväg dit. Kanske att någon sett den och lagt upp den någonstans. Det hade ingen men - på marken, precis bredvid där vi stått, låg vanten på marken, dammig och smutsig, men hel och oskadd. Det var en ganska fantastisk känsla att se den eftersom jag vet hur glad Anna blir för en sådan här sak. Själv är jag inte så noga och en förlorad vante ersätter jag genast med en nyköpt men för henne är den förbunden med minnen och affektion och då är det roligt att kunna återfinna en förlorad liten vante.
Sist idag var jag på läxhjälp och det var kul för det var flera som verkligen behövde hjälp idag. Nu sitter jag och skriver medan det går ett program på TV där en rappare skall träffa en riktig sångare och byta låtar med varandra. Jag avskyr rap men Py Bäckman kan ju vara trevlig att lyssna till.
1 comment:
Vad glad hon måste ha blivit!
Post a Comment