Lilla E hemma

På något underligt sätt fylls min blogg i dessa dagar till 100% av mitt lilla barnbarn. Men så liten hon är så har hon en fantastisk förmåga att märkas. Och då inte på ett svårt sätt. Hon är nämligen, nästan jämt, en liten solstråle, som möter världen med ett enda stort leende. Anna vaknade tidigt idag och fick då chansen att uppleva lila E:s morgonleende. Det hon alltid vaknar med.

Själv stapplade jag upp i lite mer kristlig tid och fick i stället uppleva förmiddagen med barnet och dess moder. Den senare skulle strax iväg på konferens och lämna bort barnet över natt för första gången. Visserligen till sin gamle far, men ändå. Det kändes säkert lite oroligt men själv var jag lugn som en filbunke och plockade väl på något sätt fram de gamla takterna från sjuttiotalet då mina barn var i blöjåldern.

Erika stack iväg vid ettiden och då hade vi med gemensamma ansträngningar klätt barnet för utevistelse och jag tog ett par varv runt kvarteret. Hon somnade direkt och sov även en stund sedan vi kommit in, men sedan var hon vaken ända tills jag skulle på läxhjälpen.

Vi hade dock inga problem att fördriva tiden denna eftermiddag. Jag la henne på filten på golvet och visserligen har hon inte riktigt kommit på krypandet framåt ännu. Men sidledes. Hon klarar ledigt 2m/min genom att rulla hit och dit och fann snart stor glädje i att ligga under soffbordet och studera dess undersida.

När hon tröttnade på det blev det musikstund. Vi spelade och sjöng till gitarr. Både Evert Taube, Astrid Lindgren och diverse skabrösa visor från gamla Chalmersspex. Hon lyssnade hänförd på allt och det skall bli mig ett nöje att nöta in texterna i det lilla huvudet, så fort det blir mottagligt för orden.

Efter musiken blev det mat. Någon grönaktig smaklös sörja, som hon begärligt slevade i sig. Modern är så ambitiös att hon står och kokar och mixar grönsaker och idag var det Zucchini jag stoppade i ungen. Hon fick päronpuré till dessert och det försvann lika snabbt det och sedan avslutades måltiden med mjölk och nu såg ungen gräsligt sölig ut. Något som en rutinerad gammal barnafader raskt åtgärdar.

Fortfarande visade lilla E ingen lust att sova middag även om jag gjorde tappra försök att söva henne. Vi tog en bokstund i stället och hon konstaterade raskt att Mumintrollen är mycket god litteratur. Klockan närmade sig nu så sakteliga läxhjälp men plötsligt kände jag en omisskännlig doft. Det som tidigare stoppats in tycktes ha börjat ta sig ut. En snabb koll visade att min näsa inte hade bedragit mig och jag hann göra en snabb insats precis innan Anna kom hem och tog hand om vaktandet. Det var lätt för nu hade barnet äntligen somnat.

Hon sov nästan ända tills jag kom hem och vi tänkte, att nu blir det väl svårt att natta henne. Ingalunda. Sedan hon sugit i sig sin kvällsflaska och rapat var det bara att lägga ner henne i resesängen där hon snällt la sig tillrätta och trynade in. Med sådana nattvanor ursäktar man gärna att hon är vaknare på dagen.