Lilla E ut, kök in

Redan vid halv sju i morse hördes ett glatt joller från barnkammaren och lilla E förkunnade därmed sitt uppvaknande för sin sista dagen i Sverige för denna gång. För att dagens måltider skulle passa bäst med flyget gällde det nu för Erika att hålla barnet vid gott humör ända till halv åtta. Vi lyckades med gemensamma ansträngningar, men så var också läget mycket känsligt, när nappflaskan äntligen dök upp.

Erika hade börjat packa redan i går kväll så det var inte så mycket kvar idag men jag hjälpte i alla fall till genom att underhålla lilla E. Nu när hon var mätt gick detta betydligt lättare. Strax efter åtta for vi iväg mot Arlanda och när vi lastade av allt bagage på en transportvagn, så kan man inte annat än imponeras av den oförskräckthet varmed Erika reser runt med sitt lilla barn. Vi får hoppas att det inte ska bli alltför ofta som både far och mor är bortresta samtidigt så att hon slipper dessa tunga resor.

Jag for nu skyndsamt tillbaka mot stan och landade först i stugan dit jag ville för att kolla läget. Och för att ta en kopp kaffe med en liten god fransk kaka därtill. Allt var väl där och jag skyndade mig vidare hemåt, för idag skulle vi ju få hämta våra nylackade skåpluckor. Efter en snabb lunch for jag in till söder och nu, när jag körde på sommardäck, var det lättare att ta sig till Brännkyrkagatan.

Luckorna var klara och såg mycket fina ut. Försiktigt lastade jag in dem i bilen och lade emellan gamla handdukar för säkerhets skull så att inget skulle repas. Allt fick plats och försiktigt körde jag hem luckorna, bar in dem i hissen, körde upp dem i farstun, parkerade bilen och bar in luckorna i lägenheten.

Vi hade sagt att vi inte skulle sätta upp dem förrän skåpfronterna är målade och skåpen rengjorda invändigt men jag kunde inte behärska mig utan hängde upp några luckor bara för att se hur det artade sig. Det artade sig bra! Jag gjorde en sats sodalösning och tvättade raskt av skåpframsidor inför målning i morgon. Sedan packade jag ihop barnsängen och det gick nästan lika lätt som att montera den. Man får hoppas att det inte dröjer alltför länge tills den ska användas nästa gång.

Sedan har jag ägnat eftermiddagen åt att gotta mig i Miljöpartiets motgångar med sina religiösa fanatiker. Jag ställde en fråga på ett lantbrukarforum på facebook om vad det är hos MP som får så många tokar att söka sig dit och svaret kom blixtsnabbt: "De försvinner i mängden ..."