Min dag med lilla E

Min dag med lilla E har förlöpt i högönskelig välmåga. Hon sov gott hela natten. Bara vid två tillfällen fick jag peta in den förlorade nappen och sedan fortsatte sömnen till halv sju då vi båda var utsövda och pigga. Framför allt hon, som har ett rent strålande morgonhumör. En ren fröjd att titta ner i sängen och möta dessa två små glittrande ögon. 

Efter frukost vidtog diverse aktiviteter: Gitarrspel, bokläsning och allmänt snurra runt på golvet. Inte så länge dock ty ganska snart signalerade hon läggdags igen och vi fick båda en fridfull timmes sömn.

Till lunch fick hon samma gröna sörja som i går och hon åt, men under protest. Förmodligen var hon lite för hungrig nu, för jag hade försökt dra ut på tiden. Efterrätten gick dock bättre ty fruktpuré är gott. För att inte tala om mjölken, som dock har en tendens att vara alltför snålt tilltagen.

Efter maten var hon så trött, att hon somnade ännu en gång och då vilade även jag. Men när det var gjort byltade jag på ungen och beredde oss för promenad. Idag lite längre också, som det skulle visa sig.

Jag gick den branta vägen ner mot sjöastrand där jag ställde upp vagnen för fotografering. Det var då jag såg att hon tappat båda sina vantar. Bara att knata tillbaka uppför den branta backen och leta vantar. Det var ju både blåsigt och lite kylslaget. En vante fann jag av en slump ty den hade blåst en bit åt sidan. Den andra var och förblev som bortblåst…

  

När jag kom ända hem hade jag nästan beslutat mig för att ställa in hela vandringen, men så kände jag mig trots allt ganska fräsch, när jag andats ut lite, så jag återtog min promenad med barnets ena hand in stoppad i overallen och den andra i en väl förankrad vante.

Vi passade på att handla också och när jag så småningom kom hem hade vi varit ute i en dryg timme. Det kändes riktigt bra. Resten av eftermiddagen fortsatte i samma gosiga stil som tidigare under dagen och precis innan Erika kom åter lyckades lilla E äntligen med en tämligen rejäl tarmtömning. Det var alltså ett nyskitet och utvilat barn, som glatt log mot sin moder när denna kom in genom dörren.

Sist idag for jag ner och hämtade Anna som spelat oljefat eftersom jag själv ställt in min körövning till förmån för vår lilla fransyska. Dagen avslutades därefter med gemensam kvällsvard och Anna fick peta i sig sina dagliga 600 kcal i ett enda nafs. Det går riktigt bra och problemet är nästan att plocka ihop alla dessa kalorier med de små medel som står till buds.

Nu skall vi strax dra oss tillbaka. Erika går omkring här och packar inför morgondagens resa och sedan dröjer det väl tills jag får träffa lilla E igen. I värsta fall ända till September fast man vet ju aldrig. Det kan bli läge för blixtutryckning och då ställer morfar upp – givetvis!