Anders var med också men när vi ätit cyklade han iväg ner mot city och en mobilaffär dit vi anslöt en stund senare via buss 5. Då hade gossen varit inne och fixat ett simkort åt mig i affären så nu kunde vi själva googla efter adresser, titta på kartor och lägga ut frestande bilder på Facebook.
Vårt första mål ldag var att ta en Cable Car över till andra sidan stan och redan där var det bra med det nya simkortet för att hitta till ändhållplatsen för de gamla vagnarna. Vi köpte ett dagskort men gick sedan iväg upp till första hållplatsen eftersom det redan så här tidigt var lång kö vid ändstationen.
Vi såg inte efter så noga vart just vårt tåg gick och hamnade därför vid Fichermans wharf, men även den platsen är värd ett besök. Jag köpte mig solglasögn, som jag genast fick byta eftersom det första paret gjorde mig lite snurrig. Vi var ute på en brygga där jag lekte Otis Redding och tittade på hur tidvattnet rullade in. Om det hade gjort det.
Från Fischerman traskade vi iväg bort mot Ghiradelis och dess glassbar, som varit mitt första mål för dagen. Där fick vi oss också ett skrovmål på glass och kaffe innan vi fortsatte ut mot väster. Martina var sugen på att gå ända bort till Goldengatebron men till all lycka var den gångvägen avstängd. I stället vadade hon lite i strandkanten och tog sig ut på den långa pir där vi tittat på rymdskyttelns sista färd för fyra år sedan.
På återfärden till eastend hade vi tur och fick platserna längst fram i Cable caren. Färden är verkligen hissnande, både när den går uppför och nerför. Vid återkomsten till Market street var det lunchdags och vi testade ännu en amerikansk kulturyttring - Burger King. Dock inte med någon fet snabbmat utan en smal kycklingsallad.
Mätta och belåtna men inte mätta på kultur, traskade vi nu iväg till det alldeles nyinvgda San Francisco Modern Museum, förkortat SF MOMA. En byggnad som uppmärksammats för sin moderna arkitektur. Vi beundrade den från utsidan och svalkade oss i skuggan av träden vid den fontänpark, som låg framför museet.
Sedan gick vi in i huset, men gick nästan genast ut igen ty så långt som till 25$ i entré sträckte sig inte hungern efter modern konst. I stället för att lägga huvudet på sned inför besynnerliga skapelser gick vi i stället norrut till den sista av Cable Carlinjerna. Den som går rakt söderut på California Avenue.
Där var vi nästan ensamma på vagnen. Väl framme vid ändhållplatsen tog vi buss österut mot Mission street. Jag ville se på Mission Dolores, den gamla kyrka som är San Franciscos äldsta byggnad och Martina ville besöka en tygaffär, som hade utförsäljning med 40% rabatt på alla tyger.
När vi var klara där var kyrkan stängd och vi sökte i stället upp ett fik, som Anders tipsat om i ett angränsande kvarter. Det var en märklig upplevelse. Nedre Mission street med tygaffären var nedslitet, skräpigt och nära nog slum, medan kvarteret med fiket alldeles intill var snyggt och välputsat. Detta hade fler upptäckt och fiket var överfullt av folk. Inget för oss.
Vi var nu blivna trötta, varma och mätta på upplevelser och letade upp en bussförbindelse, som visserligen var lång och slingrande, hem till Anders men som bjöd på vackra utsikter och en vilsam stund för mina gamla ben. Sedan vi stannat till och handlat lite bröd och frukt var vi så äntligen hemma och njöt i fulla drag av att sätta oss med kaffe och bullar ute på den skuggiga altanen på baksidan.
Vi ägnade sedan resten av kvällen åt vila och vederkvickelse. Fikade lite, sov lite, skrev lite och nu skall vi leta upp lite ätbart i kylen. Och sedan skall det bli skönt att gå till sängs och nu räknar jag med att sova in mig helt i tidsförskjutningen.
No comments:
Post a Comment