Arabiskt kaffe med kanelbullar

Dagen började faktiskt rätt bra för tro det eller ej, men det dök upp en rörkrökare, som svetsade de frilagda rören så nu läcker det inte ner i undervåningen längre. Priset för detta är att vi nu kommer att ha en fasttejpad plastsäck på väggen ett tag framöver. Förra gången satt den där i två och ett halvt år. Hoppas det blir kortare nu. Den är i alla fall ganska så dold bakom badkaret.

När rörmokaren var klar hade jag för litet tid för att sticka till stugan och för gott om tid för att slöa bort, så jag fortsatte att söka bland mina fäder i arkiven och idag satt jag med generalmönsterrullor från Västgöta Kavalleriregemente under Karl XII-krigen. Man kan roa sig med mycket.

Men sedan drog det ihop sig till eftermiddagens evenemang där jag skulle delta i något som heter  Arabiskt kaffe och kanelbullar. Det är våra syrianska vänner, de som vi hade på middag här i höstas, som har något slags dansprojekt i Riksteaterns regi. De ville nog gärna ha med en kärnsvensk gubbe bland alla släktingar och vänner.

Innan det var dags för dansprojektet stannade jag till i Gamla Stan och köpte en present till USA-resan. Den som skall få den läser garanterat inte denna blogg så därför får ni se det lilla söta troll jag inhandlade i butiken Tomtar och Troll vid Tyska kyrkan. Men sedan tog jag tunnelbanan ut till Hallunda. En plats där jag aldrig varit och som ligger väldigt långt ut i förorterna. På vägen dit passerade vi tunnelbanestationer. som man normalt sett bara hör talas om i Nyhetsutsändningar och program som Veckans Brott.

Evenemanget ägde rum i Riksteaterns lokaler, som är gigantiska, och det var riktigt roligt att se hur glada värdarna blev över att jag kom dit. Vi var inte så många för övrigt. Vi möttes av ett dukat kaffebord där små koppar stod i rader tillsammans med en liten kaka som liknade en kanelbulle, men mer påminde om en finsk pinne. Rund.

Det var mest damer där och de flesta var orientaliska skönheter i läcker förpackning, men så fanns där också några svenska tanter i varierande åldrar. De flesta kände nog varann också och det var roligt att märka, att många kunde placera mig som den där figuren, som bjudit hem F och R på en svenskmiddag i höstas. 

Det hela började med kaffe och bröd och stämningen var lite blyg och artig på alla håll och kanter men som alltid - kaffe lättar på hämningarna och vi började småprata med varann. När kaffet var urdrucket låg en svart sörja kvar i koppens botten och då skulle man ställa koppen upp och ner så att sumpen rann ner på fatet. I den sumpen blev vi sedan spådda och de spådomarna stämde väl ungefär lika bra som sådana brukar göra.

Efter kaffet vidtog själva projektet, som bestod i att vår vän utförde någon slags dans med sin partner, som är aktiv i Cullbergbaletten, samtidigt som de förde ett samtal om existentiella ting. Det var faktiskt riktigt fint att se på. Allt som allt tog det hela drygt en timme och nöjd med min eftermiddag for jag hem igen. Och nu har vi ätit en lätt skaldjurssallad och ser på Let's Dance i TV.

Vår kusin C har åter fått ta sig till Karolinska med ett av sina små afghanbarn, som åter lekt lite häftigt. Denna gång är det armen som skall gipsas. Jag har erbjudit mig att köra dem hem, en enkel sak för mig, men väldigt underlättande för dem, och får väl se om de här av sig senare.