Doktorspromotion

Klockan är kvart över åtta på kvällen och vi sitter ombytta i vardagskläder och pustar ut i soffan. Nöjda och belåtna med vår dag. Det tar på krafterna att promovera doktorer till och med för oss i publiken. Vi slipper dock ge oss ut och festa ikväll. Det måste Anders och den stackars nya doktorn. Martina och jag skall i stället vila ut och summera dagens intryck.

Vi skulle inte åka ut till Berkeley förrän vid halv ett så vi hade förmiddagen "ledig". När vi nu ändå är ute i världen kändes det bra, att hitta på något så vi tog en promenad till en närbelägen liten park, som hon läst om. Den skulle vara vykortsvackrt

Det var den säkert också men tyvärr avstäng under maj månad eftersom det skulle installeras sanitetsanläggningar (skithus) där. Det fanns dock en annan sevärdhet alldeles intill - The painted sisters. Några vackert målade hus, där det spelades in en TV-serie på nittiotalet. Nu verkade husen behöva målas om. 

Efter denna llla utflykt drog vi oss hemåt via ett café där vi pausade med en kopp kaffe innan vi fortsatte till en annan park. En utlöpare till den enorma Golden Gate Park. Den kallas stekpannehandtaget. Den ser nämligen ut som ett litet handtag till den stora parken på kartan. 

Där satt vi i solen en stund och tittade på hippies, kollibrier och turister innan vi gick hem och gjorde oss i ordning för eftermiddagen. Jag tog på mig min nya outfit från igår och kände mig riktigt stilig. Martina gick i matchande färgskala, så tillsammans utgjorde vi ett stiligt par, 

Anders hämtade oss i bilen halv ett och vi for direkt ut till universitetsområdet. En ganska lång färd i tät trafik  över den nybyggda Bay Bridge. Vi fann Heather bland de anda doktoranderna innan högtidligheten och där var även den närmsta släkten samlad. 

Det blev lite missförstånd om vart vi i publiken skulle ta vägen men till sist fann vi våra platser och kunde  övervara hela den högtidliga - och långa - ceremonin. De olika professorerna skulle nämligen presentera sina doktorander i ett tal, som inte var helt kort. Och jag tror det var närmare femtio styck som promoverades

Med alla professorerna var det en ganska stor skara på scenen och Anders sa att det garanterat fanns minst  en blivande nobelpristagare i det gänget. Dessa får dock vänta på att några av de gamla stötarna ska hinna prisas innan de faller ifrån.

Idag gladde vi oss dock åt vår Heather, som såg mycket lycklig ut i sin nya värdighet och med de presenter hon fått som uppvaktning. Martina hade sytt ett förkläde med favoritmotivet, My little Pony, på och det blev väldigt uppskattat.

Man måste skåla för en nybliven doktor och därför drog vi in på en liten bar där Anders snabbt fixade fram en flaska mousserande vin och nio glas. Heather är den första doktorn i släkten och det gick inte att ta miste på föräldrarnas stolthet. Jag kände så väl igen den... 

Det passade bra att vi tog det barbesöket eftersom det inte var bokat bord förrän klockan fem. Då steg vi in på en etiopisk restaurang, den fjärde sådan jag besökt, och här fick vi en trivsam avslutning på eftermiddagen. På sådana här ställen får man ju maten serverad i högar på en sur, svampaktig och tunn  pannkaka, som man nyper bitar av med fingrarna och sedan använder för att äta upp det kött och de grönsaker som ligger på tallriken.

Jag hade beställt medelstark kryddning, men det blev nog något fel, för min köttröra var väldigt kryddig. Jag känd knappt tungan när jag ätit färdigt, men äta gjorde jag för det var god mat. Och nu sitter i alltså här, i var sin hörna av soffan, Martina och jag, och väntar på att få gå och lägga oss.