Välekiperad

Idag blev det äntligen av att jag köpte lite nya kläder. Jag brukar säga, i lite lätt stöddig ton, att jag köper mina kläder på Macys i San Francisco. Möjligen imponerar det på den som inget vet om amerikanska  klädaffärer. De kittlar dock min fåfänga att kunna köpa märkeskläder till priser som är tämligen överkomliga om än inte de allra lägsta.

   Denna vackra blomma - Bird of Paradise - växte utanför affären 

Innan jag hann så långt hade det varit en rejäl startsträcka. Vi laddade hemma med en stadig frukost och då hade Anders och jag laddat ännu tidigare genom att ge oss väg och handla bröd och youghurt och skinka och annat, som ger en mätt mage på morgonen. 

Dock var vi på intet vis övermätta för det första vi gjorde sedan vi tagit oss ner till city var att ta rulltrapporna ända upp till högsa våningen på Macys. Där finns Cheesecake Factory, som öppnar klockan elva, och vi var de första kunderna idag. Med hjälp av flera salvelsefulla betjänter fick vi ett bord och snart även en kopp kaffe och en läcker tårtbit. Det är väldigt goda saker de serverar och ändå är det inte våldsamt dyrt.

Sedan skulle Martina bara ta sig en snabb minut inne på damavdelnngen på Macys. Till all lycka fann jag till slut en bänk att sitta på för uppenbatligen har vi olika tidsskalor på våra klockor, Martina och jag! När hon till sist dök upp med några nyinköpta toppar stegade vi iväg till herravdelningen, där jag på nolltid köpte två par byxor och två skjortor varav den ena var kortärmad i hellinne.  

Därmed var förmiddagens beting klart och vi drog oss hem med våra klädpåsar. Vi hade tänkt fortsätta med en utflykt till de gamla hippiekvarteten kring Haight-Ashbury och då var det skönt att ställa ifrån sig  väskorna hemma så vi slapp släpa runt på dem. Vi passade också på att äta lunch på en liten mexikansk restaurang i närheten. Burritos blev det och de var goda. 

I Haight-Ashbury strosade vi runt, storögda, och tittade på alla färgglada hus och alla orignella männskor som lever där. Jag vågade inte fotografera någon men tog flera bilder på gatumiljön. Jag var också inne på Amoeba records och gick genom deras förråd av stenkakor med rock-n-roll. Där fann jag dock inget som väckte min köplusta. Skall jag finna Edith Piaf och Charles Trenet på stenkaka bör jag nog söka i Paris. 

Nu hade klockan hunnit bli så mycket, att vi drog oss hemåt och började tänka på maten. Det skulle nämligen bli finmiddag ikväll. H:s mor och även syster skulle bjudas på äktsvenska köttbullar med brunsås, lingon och potatismos. Med benäget bistånd av lillasyster och Anders fick vi till en mycket god måltid, som enligt Anders skulle ha platsat på Pläj, en svenskrestaurang i stan. 

Vi hade dukat fint med bästa glas och porslin på ärvd linneduk. Tyvärr kunde inte H:s mor sitta med oss eftersom hon kände, att hon har någon sjukdom på gång och inte ville smitta ner oss andra. Men även hon lät dig väl smaka inifrån sin kammare. Och nu skall vi sova för i morgon blir det doktorspromotion på Berkelyuniversitetet....