Sedan var det stugan som stod på dagsprogrammet. Kicki hade inte varit där sedan vi byggde bryggan och Jonny hade aldrig varit där. Nu hade vi en sagolik tur med vädret och satt ute på bryggan hela dagen medan solen vräkte ner.
Lunch serverades måhända lite sent, men icke desto mindre välkommet. Det blev grillats nötkött med råstekt potatis och det blev väldigt gott. Så gott att vi inte orkade ta desserten med detsamma. I stället satte vi oss, Jonny och jag, i var sin baden-baden och sov en välförtjänt middagsslummer. Efter det smakade det perfekt med glass och kaffe.
Efter detta berättade Anna att det finns en runsten någon kilometer bort igenom och tyckte vi skulle gå dit och samtidigt få lite blick på omgivningarna. Eftersom det bara är jag som hittar den där stenen så traskade jag med och vi fick en fin promenad. Jonny vart imponerad av en gigantiskt gran och Kicki, sa att det var första gången i hennes sextioåriga liv som hon möte våren på detta sätt. Med vitsippor i ekbackarna. Vitsippor är inte så vanliga i Norrbotten.
Stenen är ganska sliten men ändå imponerande eftersom den står kvar på sin ursprungliga plats invid en stig där folk ridit och gått i tusen år - minst. Och den berättar om den kända täbykvinnan Estrid, den enda vikingatida kvinna vars skelett identifierats.
På hemvägen gick vi förbi den lilla kulle med tre järnåldersgravar, som ligger så vackert med utsikt över sjön Fjäturen. Där kom vi att tala om geocaching och jag upptäckte att vi hade en nyutlagd bara femtio meter från gravkullen. Den hittade vi och sedan gick vi hem, packade ihop oss och for in till stan där vi åt kvällsmat och nu sitter och slöar framför TV.
No comments:
Post a Comment