Jag är den trötte vandraren ...

Även denna dag har inneburit oändligt långa vandringar, men i betydligt lugnare takt än tidigare dagar. Vi har nämligen ägnat oss helt och hållet åt den Botaniska trädgården och ett par andra angränsande parker. Det har räckt gott och väl för att fylla hela dagen. 

Vi tog oss dit med buss i morse. En hel förskoleklass med små amerikanska barn satt i bussen och Martina vände dem ryggen, allesammans. De skulle till  Academi of Science, vilket de små liven skrek i högan sky, när de fick se byggnaden. Dit gick inte vi.

Vi drog oss i stället till den betydligt lugnare japanska trädgården, som var synnerligen näpen och välskött. Dock inte särskilt stor, så vi kunde ganska fort närma oss ställets hjärtpunkt - tehuset, där vi tog var sin kaffe och glass.

Efter kaffet letade vi upp "The fool on the hill". En geocache, som fått sitt namn av den gamla beatlessången, högst upp på en kulle. Jag fann cachen "With a little help from my friend" och kunde så äntligen lägga ner den travelbug jag haft hand om sedan jag tog den i Abisko för ett år sedan. 

Sedan blev det den betydlig större botaniska trädgården. Den var i delad i en mängd mindre områden och allt var väl skyltat och utmärkt på ett utmärkt sätt. Dessutom fanns där bänkar, som folk donerat till minne av nära och kära, mot att de fått sina namn ingraverade i en metallplatta på ryggen. Bänkar tycker jag om.

Det var ont om matställen i parken, men vi fann en liten vagn, där det såldes indisk take-away-mat, eller mat to-go, som de säger här. Vi tog en kryddstark Chicken Tikka Masala och satte oss på en skuggig bänk med våra matpaket.

Eftermiddagen ägnades de delar av trädgården vi inte hunnit på förmiddagen och slutade vid den båtuthyrning där jag fikade förra gången medan Anders o Heather åkte trampbåt på sjön. Vi fikade idag också, men trampade inte båt. Vi fick trampa desto mer sedan, när vi skulle hem och letade efter en busshållplats som låg betydligt längre bort än vad kartan visade. 

Till slut kom vi i alla fall hem och kunde vila upp våra trötta ben innan kvällspasset. Ungdomarna hade löpträning ikväll. En träning som alltid avslutas på en pub och Martina och jag anslöt oss när det kom till den sista delen träningen - puben. 

Vi fick dock vänta rätt länge innan alla löpprocedurer var klara och det hann bli duktigt kallt. Luftfuktigheten steg också så kraftigt, att vi var böjda att kalla den för duggregn. Till sist var dock löparna färdiga och vi drog in på puben där vi gonade i oss en riktigt maffig  hamburgare och en öl. Vi kände oss mycket amerikanska. 

Och nu är vi hemma och skall strax gå och lägga oss, just som alla mina läsare gnuggar sömnen ur ögonen och kravlar upp ur sänghalmen, redo att möta en ny dag.