Wednesday, May 25, 2016

Att låta sig luras in i turistfällorna

Idag har vi villigt låtit oss luras in i turistfällorna. Eller åtminstone en sådan - Pir 39 nere vid Fishermans Wharf. Där råder tingel-tanglets och krimskramsets marknadskrafter och även dessa föll vi för. 


Jag ville dock ha en väg, som var mödan värd till piren och tog därför en buss rakt ner mot Castro, stadsdelen där man flaggar i regnbågens färger och där linjen, som körs med gamla veteranspårvagnar börjar. En sådan vagn tog vi och fick en lång mysig resa utefter hela Market street och vidare på Embarcadero.  


Resan tog sin lilla tid så när vi kom fram började vi turistandet med att ta en kaffe och en crêpes till förmiddagsfika. Sedan shoppade Martina loss rejält och köpte dels en rosa luvjacka (så hon kan se kriminell ut) och dels en röd t-tröja. Båda tryckta med San Francisco på framsida.



Jag handlade också litet. Jag har några gossar hemmavid, som nog kan tänka sig lite amerikanskt godis, så jag köpte en massa kolor i olika smaker och av en typ, som jag själv inte gillar. Men jag vet att ungar saknar smak och gärna trycker i sig dem.

  På detta hotell bodde vi för fyra år sedan

Vi hölls nog nere på piren i över en timme men sedan tog vi bussen upp mot China Town. Det lär vara den största kinesiska bosättningen utanför Kina och det märks i hela stan att kineserna utgör ett stort inslag i befolkningen. 


Martina hade inte sett själva ingången till "staden" - Dragon Gate, så jag lotsade henne dit och sedan flanerade vi genom huvudgatan och slank in i en liten butik, där vi bjöds på te, och - naturligtvis - även köpte dyrt, exklusivt te. 


Jag var inne i den butiken med Anders för fyra år sedan och frågade efter den gamle man, som skötte teceremonin då. Han var fortfarande i livet, men jobbade inte just denna dag. 


Vi hade bestämt oss för att äta kinesiskt idag och valde en liten anspråkslös sylta i all enkelhet. Den visad sig vara rena fullträffen. Där var halvsnyggt och halvtrevligt i lokalen, men maten var nog bland den bästa kinamat jag någonsin ätit. Och riklig! Vi orkade inte allt utan fick med oss var sin box hem, som vi hade till kvällsmat. 


Nu hade vi bara ett uppdrag kvar och det var att åka till kalsongaffären. Det köpcenter där jag köpte kallingar igår. De var inte billiga men synnerligen bekväma, så jag köpte ytterligare ett antal. Samt lite mat. 


Sedan var det inte så lång väg hem, där en hägrande kaffe med chokladmuffins på altanen väntade. Även en skön soffa väntade och i den sov jag middag tills Anders kom hem och vi petade i oss av vår kinamat från lunchen.


Sist fick vi besök av ett par trevliga ungdomar, som lånat något av H, som de skulle lämna åter. De stannade en stund i glatt samspråk kring en pava rödtjut och nu, sedan de gått, sitter vi här i soffan med var sin iPad i knät  - igen. 


H är inte hemma ikväll eftersom hon har ett par dagars exkursion ner utefter kusten, i Monterey, så nu klingar endast ärans och hjältarnas språk mellan väggarna.

PS. Stödstrumporna funkade idag också!

1 comment:

Anonymous said...

Bra att strumporna funkar, Då kan vi gå långa, raska sträckor imorgon!
/sysM