Vida vyer

Idag har vi åkt kommunalt så mycket vi kunnat. Men det har sitt pris - 2,25$ per resa eftersom vi inte lyckats hålla två resor inom en timme en endaste gång. Fast det kan det vara värt att få vila vadmusklerna en dag.

Första resan idag gick till en favoritplats sedan tidigare, Mission Dolores. Den byggnad som är stadens äldsta. En missionsstation, byggd av de vita erövrarna så fort de kom hit för att frälsa de stackars hedniska indianerna från skärseldens alla fasor. Den stod klar 1791 och lyckades klara jordbävningen 1906 alldeles oskadd.

Inredningen i kyrkodelen är original och mycket välbevarad. Utanför, på kyrkogården, rådde förra gången en stilla frid. Så icke dag ty nu var det rast i den angränsande skolan och ungarna förde mer väsen än en grupp 30-35 åriga kvinnor på After Work. Syster Martina, som är i småbarnsbranschen, sa sig inte kunna känna igen detta från svenska förhållanden. 

Nästa resa vart lite kul. Vi klev på en modern spårvagn ett par kvarter från kyrkan och dök plötsligt ner under jord. Jag har aldrig åkt tunnelbana i San Francisco och visste inte ens att de hade någon. Hur som helst klev vi upp på gatunivån i närheten av the Ferrybuilding, en gammal färjeterminal, som numera är en exklusiv saluhall. Där tog vi oss en slät kopp kaffe på ett litet fik, som kunde erbjuda bord utomhus i skuggan.

Vi traskade också igenom hallen men avstod från att handla. Det gjorde vi i stället borta vid pir 39 där vi åt en Clam Chowder till lunch. Det var en läcker skaldjursstuvning serverad i ett urgröpt surdegsbröd. Vi lät oss väl smaka och traskade sedan ut på en tom pir, bredvid den hårdexploaterade 39:an. Därifrån såg vi sjölejonen som låg och solade sig inför turisterna på pir 39.

Men vi såg också ett högt torn, som stack upp högst upp på en kulle in mot land. Det var Coit Tower och Martina hade fått tips om att det kunde vara värt ett besök. Hon har överhuvud taget bra reda på sig. Har koll på sådant som är värt att se och har visat sig ha oanade talanger i det engelska tungomålet. Jag har noterat detta med tacksamhet och börjat låta henne sköta alla praktiska detaljer kring vår resa.

Hon fann en buss, som förde oss ända upp till tornet och väl där kunde vi, för en billig penning, ta hiss ända högst upp. Här var utsikten i 360 grader rent vidunderlig och många foton blev tagna. Så småningom gick vi ner för berget och hamnade på ett enkelt fik där de serverade vackra bakelser. Vi satt ute i skuggan trots att miljön nog mest hade glatt lille A. Där pågick nämligen gatuarbete och en grävmaskin jobbade hela tiden framför oss.

Då var miljön nere på Union Square lugnare. Klockan var ännu inte så mycket att vi ville avsluta vår dag, så vi sjönk ner på en ny servering. En där det serverades öl och vin. Det var de perfekta dryckerna i den väderlek som rådde. Och när dessa glas var tömda kändes det till slut dags att fara hem och här sitter vi nu och smälter dagens intryck.

Anders är ute och springer - 9 miles - och H med mor har just kommit hem. När Anders är åter skall vi ut och äta tacos och sedan blir det snart läggdags.