Sköna maj...

Idag skulle det ske. Vi skulle köpa laminatgolvet, som vi bestämt oss för. Det finns hemma hos Grabbarna Grus och vi tror att det skulle passa perfekt i vårt kök. Vi skulle även handla mat till vår gäst ikväll. Innan vi begav oss ut på detta såg vi dock lite på kungens födelsedagsfirande. Stackars Carl Gustaf, som måste genomlida en massa trista präster så fort det händer något i familjen. In för TV-kameror som noterar varenda nysning.

Jag ägnade mig också åt lite trädgårdsarbete. För många år sedan, medan mor fortfarande levde, plockade jag fröer av hennes stockrosor, som stod bakom garaget. Jag tycker stockrosor är fina och ville gärna ha dem växande vid stugan. Fröna har varit försvunna sedan dess men för ett tag sedan, när vi började röja i köket, fann jag dem och satte dem i jord. Och se, de tog sig alldeles väldigt och idag satte jag ut småplantorna i lite större krukor, som Anna gjort av tidningspapper. Vem vet, kanske får vi stockrosor kring stugan i sommar.

Efter detta begav vi oss bort mot Bromma där det finns byggvaruhus och matbutik på samma tomt. Vi hittade vårt golv, men det var lite onödigt dyrt. Vi visste att i en konkurrerande butik finns nästan exakt samma golv till betydligt lägre pris. Fast ute i Barkarby. Mitt i allt detta insåg Anna plötsligt, att hon hade en kvarglömd vante, som eventuellt skulle finnas på tunnelbanans hittegods. Så vi handlade vår mat och for sedan in till stan och hittegodset.

Vanten fanns inte där - ännu - så vi åkte hem för nu hade klockan blivit så mycket att jag snart skulle iväg till min sångkör. Golvköpet får anstå till i morgon. I stället tog vi oss en lätt lunch och började sedan göra i ordning för kvällens lilla bjudning där vi skulle servera några smörrebröd. Anna gjorde färdigt dem medan jag stack iväg och övade. Övningen gick bra och innan vi for bjöds vi på kaffe och ett glas punch för att klara struparna.

Första körframträdandet hade vi klockan sju i Spånga och det gick bra. Vi fortsatte sedan till Duvbo och nästa föreställning. Där blev vi störda av att en vaktparad med trummor kom mitt i alltihop och eskorterade fackelbärare, som skulle tända brasan. Den brasan bestod nog mest av färskt trädgårdsavfall för elden hade väldigt svårt att ta sig. Men det struntade vi i för Anna och vår vän I var där och vi for nu hem och åt smörrebröd och umgicks i lugn och ro. Skönt att vara nykter på första maj.

Mors 88-årsdag

Min dag har varit lång och innehållsrik. Bl. a. har jag firat mors födelsedag. Dagen slutar nu med kaffe hemma hos kusin Carina och det ser ut att bli sent så jag ids inte skriva mer idag. Ett utförligt referat av dagen kommer i morgon.

Efter en fin och lugn natt ute i stugan begav vi, hunden och jag, oss ut på den utflykt som numera är tradition på mors födelsedag. I fjol var jag ju i Köpenhamn och åt smörrebröd den dagen. I år var det ett bord med stolar längst ut vid Ålands hav på Ljusterö som var resmålet. 

På vägen dit passade jag på att besöka den lilla kyrkan på Ljusterö. Den var öppen så jag kunde gå in och kolla lite innan vi fortsatte. 

Vägen blev smalare och krokigare ju längre jag kom och de sista hundratals metrarna fick vi gå. 

Här har vi så nått målet och dukat upp till fika kaffe och wienerbröd och en liten, liten dammsugare. Vädret ser fint ut men den visar inte sanningen. Det blåste en iskall vind så inte ens jag stannade längre än nödvändigt. Men hit ska vi återkomma när sommaren blivit varmare. En verkligt fin plats. 

Sedan fortsatte dagen med ett besök på Annas skola där eleverna hadeöppet hys med sång och spel och konstutställning.

Efter det fortsatte vi en liten köprunda för att köpa det klickgolv vi skall ha i köket. Vi fann dock inte det vi tänkt oss och eftersom klockan blivit mycket tog vi oss en sallad på Älvsjö pizzeria. Favoritstället. 

Då var vi ändå så nära att vi for hem till grabbarna grus och hämtade ett par gamla cyklar som de skulle skänka till kusin Carinas afgahnska pojkar. Så blev det att vi hamnade på fika hemma hos henne och då hade klockan blivit så mycket att jag inte iddes skriva i bloggen igår kväll. Men nu är det gjort. Ha en bra Valborg!!

Här kommer det en viking och ingen liten pludde budde butt

Idag kom så den sista delen utav DNA testet, nämligen den som visar varifrån jag härstammar på fars linje. Det blev ingen större överraskning för jag tillhör gruppen I-M253, som är en av de vanligaste haplogrupperna i Sverige.

I uppstår i sydöstra Europa för cirka 30.000 år sedan när det fortfarande var is i övriga Europa. Varianten I-M253 uppstod sedan för ca 15.000 år sedan i Frankrike och därifrån har det spridits upp genom Europa mot Storbritannien och Norden. Man brukar säga att den följer det område där vikingarna härjade så kanske var det vikingarna som tog med sig franska gener upp mot Norden och på så sätt spred gruppen.

En rekonstruktion av Birger Jarl utifrån
hans kranium. Ser ni några likheter?

Jag hade mängder av matchningar men när jag tittade närmare på dem så visade det sig att de flesta är släkt inom en period på cirka 1000 år så det är inte så stor idé att leta efter dem i kyrkböckerna. En kändis fanns dock med i min grupp upptäckte jag och det var ingen mindre än Birger Jarl. Han och jag har en gemensam urfader någonstans och det smäller nästan ännu högre än Magnus Gabriel. Nöjd med detta for jag nu ut mot stugan och förberedde mig på ett härligt dygn eftersom jag skall sova i stugan inatt.

Här har jag nu haft en skön dag och inte gjort särskilt många knop. Jag satte dock upp de solcellslampor vi köpte i söndags och nu när det har blivit mörkt så märker jag att de lyser väldigt starkt. Det ser lovande ut inför sommaren.

Till lunch valde jag en favorit i repris - hel och halv special, precis som igår. Därtill en aldrig så liten pärla.

Jag ägnade sedan mycket tid åt att få eld i en stock, som jag borrat två hål i. Till slut brann det så pass bra att jag kunde koka kaffe. Och inte nog med det. När elden tagit sig ordentligt blev det en urgröpning i stocken där det glödde kraftigt. Där kunde jag stoppa ner en marinerad karrékotlett, som grillades snabbt och lätt på nolltid.

Till den tog jag en bit bröd, lite ost och ett glas vin och kände mig mycket belåten med livet. Nu är det så pass mörkt att jag funderar på att gå in i storstugan och hålla sällskap med vovven och titta på lite filmer som jag har liggande - Ånglok från sextiotalet del 1 och del 2. Två höjdarrullar som jag inte har sett på länge.

Ja livet är gott här ute stugan och som det inte vore nog med det så vinner Elfsborg mot Djurgården i kväll. Vad mer kan man begära? Ja, det skulle vara en revansch mot AIK i så fall...

Jag är lapp men jag har inga renar!

Det kan inte hjälpas. När resultaten från min DNA-testning börjar strömma in så får annat och kanske viktigare stå åt sidan. Det finns dock inte SÅ mycket jag kan göra i köket nu mer än att bättra på ett par små fläckar, som jag sparat. Det gjorde jag också. Drog fram frys och kyl så att jag kunde måla taket där dessa stått. Jag passade på att dammsuga och skura golvet under vitvarorna också. Det behövdes.

Men sedan har jag suttit och nördat ner mig i de data, som strömmar över mig från Family Tree DNA, det företag, som gjort min DNA-analys. Första intrycket är att man får veta alldeles för mycket och alldeles för svårbegripliga saker, men när man sätter sig och går igenom så klarnar en del saker. Dessutom blir mina testresultat tillgängliga för andra, som testat sig och redan har ett par, mycket avlägsna släktingar hört av sig med mail.

En kvinna skrev och berättade att jag har matchningar, som det heter när man är släkt med någon, med båda hennes föräldrar. Det var märkligt för modern härstammar från Öckerö och de andra öarna i Göteborgs skärgård och där har jag aldrig stött på några förfäder. Ännu märkligare är matchningen med hennes far för han härstammar, så långt bak man känner till det, från Tornedalen och Haparanda.

Kvinnan som skrev förklarade, att det nog inte är så stor idé att jag försöker finna ut HUR vi är släkt för när det gäller mamman kan det ligga 5-600 år bakåt och släktskapet med pappan kan mycket väl vara 3-4000 år. Lite mindre märkligt blev släktskapet med pappan när det nu visar sig att jag tillhör haplogruppen U5b1b1.

En karta som visar hur vi rört oss sedan
vi lämnade vår urmoder i östafrika

Det innebär att jag på den raka mödernelinjen härstammar från en kvinna som levde i södra Europa eller norra Afrika för 25-30 000 år sedan. Hon i sin tur kom från västra Asien för c:a 50 000 år sedan. Spanjorskans folk vandrade sedan norrut när inlandsisen drog sig undan och via en sväng in i Ryssland och Finland kom de att bli bland de första människorna som kom in i landet när isen smälte undan. Detta har varit lite kontroversiellt ty det visar sig att hälften av alla samer också tillhör den här haplogruppen och därmed är urbefolkning i landet. Och fortfarande är vi vanligast i norra Sverige.

På kartan ovan visas var vi har de flesta matchningar bland sådana som testat sig och där ser man en väldigt kraftig dominans för Finland. Att det saknas matchningar i Lappland beror på att inga samer brytt sig om att betala för ett DNA-test.

Att vara just U5b1b1 är för övrigt en riktig vinstlott i andra avseenden. Karin Bojs är nämligen också U5b1b1 och hennes bok, som handlar om hennes förfäder i Europa under 54000 år, vann Augustpriset för bästa faktabok i fjol. Jag fick boken i julklapp av svärmor nu senast och har redan läst den men nu måste jag läsa den igen.

PS. Kung James III av Skottland var en U5b och härstammade därmed också från den där kvinnan nere i Spanien. Så vi har kanske lite kungligt blod i våra ådror....

EXTRAUTSÄNDNING - DNA

Nu har jag fått in resultaten från mitt DNA-test på mödernet och väntar med spänning på det som skall komma från fädernesidan också. Det finns risk att jag kommer att skriva rätt mycket om det här ett tag nu så jag skall komma med lite förklaringar innan jag grottar ner mig alldeles i genetiken.

Människan har sina gener (arvsanlag) fördelade på 23 par s.k. kromosomer. Små korvlika bildningar, som syns i cellkärnan när den skall dela sig, vilket den gör så länge vi lever. I 22 av dessa kromosompar har vi ärvt en slumpartad del från far och en lika slumpartad del från mor. Dessa har i sin tur också ärvt en slumpartad del från farfar, farmor osv.

Efter bara fem-sex generationer bak kan mitt DNA vara så utspätt att jag inte har de allra minsta små gener gemensamma med min farfars farfars farfar. Kanske tur det, för det är i dessa 22 kromosompar det bestäms vilka personer vi är, hur vi ser ut och beter oss i största allmänhet och vem vet. Farfars farfars farfar kanske var en riktig skitgubbe!

Obs. Mina syskon kan mycket väl ha en ansenlig mängd DNA gemensamt med skitgubben. Vilket jag ibland är böjd att tro….

Utrustningen för att DNA-testa ligger framme

Men så har vi det 23:e kromosomparet – (X och Y) för män och (X och X) för kvinnor. Dessa ärvs oförändrat från far till son och i något som kallas det mitokondriella DNA:t ärvs DNA oförändrat från mor till dotter. Detta DNA säger inget om hur vi ser ut eller vilka vi är förutom på en punkt – om våra mammor skall klä oss i blått eller rosa.

Ja, det där med ”oförändrat” är en sanning med modifikation för det händer då och då att det sker felaktigheter när X och Y-kromosomerna skall kopiera sig till nästa generation. Vi får en mutation. Dess sker mycket sällan men vetenskapsmän har ändå kunnat beräkna hur pass sällan och därmed kunnat bygga upp ett teoretiskt släktträd för hela mänskligheten utifrån vilka som har begåvats med speciella mutationer.

Alla har väl hört talas om den urmoder i östra Afrika, som levde för 3-400 000 år sedan och som vi alla härstammar från. Det finns en urfader från samma trakt och ungefär samma tid också. Dessa Adam och Eva hade också DNA, de förökade sig generation efter generation och plötsligt blev det en mutation i X och/eller Y.

Barnen med dessa mutationer levde vidare och förökade sig men nu fanns det TVÅ grupper av människor. Det syntes inte på dem på något sätt men den ena gruppen hade en liten förändring i sina könskromosomer (X och Y) och den andra gruppen hade det inte.

Och så fortsatte det. Folk förlustade sig i sänghalmen och nya generationer skapades. Och rätt vad det var blev det en mutation igen. Och ännu en grupp med just den speciella mutationen började sprida sig på jorden. Dessa grupper kallar genetikerna för Haplogrupper. Fram till i våra dagar har det bildats nästan lika många Stora Haplogrupper som det finns bokstäver i alfabetet.  Man kallar dem därför för A, B, C, D osv.

 

Här skrapar jag loss celler från insidan av
kinden med en speciell liten borste

Det låter ju inte så mycket om vår människoart levt på jorden i 400 000 år och faktum är att det finns många, många fler haplogrupper. Det hände sig nämligen i tidernas gryning att det var någon i haplogrupp A, som fick en ny mutation och då fanns det plötsligt två olika A-grupper. Dessa kallas för A1 och A2. Jag det kanske till och med var så att någon annan i haplogrupp A fick en ny mutation som då kom att bilda gruppen A3.

Och så fortsatte det. Bland A1-orna uppstod nya mutationer och vi fick A1a och A1b och sedan rasade det bara på. Det roliga är nu att man vet ganska väl var och när dessa mutationer uppstod. Genetikerna har nämligen DNA-testat folk över hela jorden och vet var de olika mutationerna är vanligast och även på ett ungefär när de uppstod.

Då kommer jag slutligen fram till den fråga, ni alla med skälvande iver ställer er: Vilken haplogrupp tillhör jag. Och inte bara jag utan alla de människor som har en rak kvinnolinje bak till torparhustrun Kerstin Andersdotter, som föddes 1715 och dog 1778 i Eggvena. Hon är den kvinna jag lyckats spåra längst bak på mödernet genom studier i kyrkoböckerna.

Min mormor tillhör den raka kvinnolinjen och eftersom hon bara fick döttrar, som förökade sig, så tillhör samtliga mina kusiner på mors sida samma haplogrupp. Men det är bara den kvinnliga kusinen och min ena syster, som fört haplogruppen vidare ty när den genuppsättningen kommer till en man så tar det stopp. Där är det i stället haplogrupperna som ärvs på Y-kromosomen som ärvs vidare – från far till son.

Vilken är då min mödernes haplogrupp? Jo, där drog jag en vinstlott. Jag tillhör nämligen U5b1b1 och – undrar måhända någon - vad är det för fint med det? Jo, det är samma grupp som Karin Bojs tillhör och hon, ja hon vann Augustpriset i fjol för bästa faktabok och den boken, den handlar just precis om hur vi kan spåra våra förfäder med hjälpa av DNA och alldeles speciellt mycket om hennes/min haplogrupp.

Jag fick boken i julklapp nu senast och har redan läst den men nu skall jag genast läsa om den. Ni lär få läsa mer om detta så därför går jag inte in på detaljer just vad gäller mig och den haplogrupp vi tillhör.

I eftertankens kranka blekhet

Vi vaknade till visheten att ha förlorat mot ett simpelt lag i en match, som var så bra i alla avseenden utom resultatet. Vi tittade på referat i fotbollskanalen, vi läste Borås tidning och vi led med den stackars målvakten, som med skammens rosor blossande på sina skäggiga kinder medgav att det hela var hans fel. Att förlora är en sak men att förlora mot ett dåligt lag. Det svider.

                                                                        foto: A. Kettil

När det svidit färdigt och vi ätit vår frukost for vi ut till stugan där solen snart värmde våra kylda anleten. Till värmen bidrog den brasa vi tände i eldkorgen och det kaffe vi kokade i pannan, som balanserade nere bland lågorna. Till kaffet serverades resterna av den vetelängd jag "bakat" igår.

Efter detta satte vi oss att lyssna på några stenkakor från flydda tider. Det lockade fram minnen från grammofonspelningar i Remmene för länge sedan. Vi ägnade oss också att den ädla konsten att lyssna till hur vinden sakta silade genom trädkronorna. Det är inte alla som förstår tjusningen i detta men när man väl träffar på folk, som man kan sitta tyst tillsammans med så är det bara att tacka.

Till lunch serverade jag hel och halv special. En gammal klassiker, som man inte behöver beskriva för mina läsare eftersom dessa uteslutande torde komma från Västsverige. Till detta intogs adekvata drycker, vilka nogsamt registrerades i en app. Det var bra för då kunde vi se hur promillehalten sakta med säkert sjönk till lagstadgad nivå. Under tiden försjönk vi i vår dagliga paltkoma.

Vid tvåtiden var jag gott och väl laglydig igen vad gäller bilkörning, men jag hade nog varit det hela tiden, för jag hade tagit så liten nubbe att jag bara märkt den goda smaken, inte "yrslen". Resan in till stan gick också bra och kusinerna fick en och en halv timme egen tid innan deras tåg gick. Själv drog jag en lättnadens suck över att äntligen slippa vara glad och positiv och trevlig, något som verkligen inte ligger för mig.

Dagen avslutades sedan med att vi hade genrep i kören inför Valborgsmäss och senare, när jag kommit hem, dök snart både Anna och hunden upp och vi satte oss att äta lite fläsklägg och potatis samt avrunda med lite glass. Nu sitter jag i skriver medan Anna ser ett program där en rapare skall förstöra en låt av Owe Thörnqvist.

Orättvist matchresultat!!!

Dagen har ägnats fotboll, vilket den som känner mig kan finna förvånande. Men vad gör man inte när det gamla favoritlaget Elfsborg kommer till stan tillsammans med två kära kusiner. Jo, man följer med till Friends arena och går på allsvensk fotboll.

Senast det begav sig var hösten 1967 då jag gick till Ullevi på en match mellan Elfsborg och ÖIS. Jag fann dock detta så trist att jag gick efter första halvlek. Det var det ingen risk att man gjorde idag ty det har hänt mycket med fotboll sedan sist. Fart och fläkt och underhållning hela tiden gjorde kvällen till en fest. Att sedan ha sällskap på de glest besatta läktarna gjorde inte saken sämre.

Dock var det trist att Elfsborg ännu en gång förlorade men det var huvudsakligen ren otur denna gång. AIK:s båda mål var rena turskott och Elfsborg hade flera saftiga chanser, som de inte hade turen att få in mellan stolparna. Vi får hoppas att det vänder för vårt lag snart. Vända fick också vår busschaufför göra på hemvägen. Han lyckades trassla sig in på en väg som håller på att byggas om och till slut fick han, med hjälpa av vänliga passagerare backa och vända sin buss innan han nådde målet. Men ingen skällde på honom och det gladde.

Dagen idag började tidigt. Jag var uppe med tuppen och kokade de fläskläggar jag köpt igår och lagom tills de var klara for jag fram till stationen och mötte kusinerna, vars tåg kom in på minuten. Vi for raka vägen hem och fikade i de gamla fina kaffekoppar, vi upptäckte på översta hyllan igår. Det var länge sedan de användes.

Snart fortsatte ätandet med fläsklägg och rotmos enligt Per Morbergs recept. Det var gott och mättande och vi försjönk nu i samfällt paltkoma innan vi drog oss iväg bort mot arenan och matchen. Att det gick dåligt var ju lite trist, men samtidigt är det kul att få besök och vi bär förlusten som tre äldre män.

Genetik

Sent igår kväll fick jag klart för mig att de första resultaten från mitt DNA-test trillat in och det kändes väldigt spännande. Det jag köpt är tre tester. Ett som spårar min gener rakt bakåt på fädernelinjen, ett som spårar rakt bakåt på mödernelinjen, samt ett som spårar människor, som har längre strängar av DNA gemensamt med mig. Strängarnas längd mäts i centimorgan (cM). Om jag och en annan person har en gemensam sträng på minst 6 cM så har vi en gemensam anfader inom de senaste 3-400 åren.

Aprilväder. Snö under några minuter

Jag hade fått en lista med 570 personer som DNA-datorn i Houston, Texas, tror att jag är släkt med och den som stod först på den listan hade 137 cM gemensamma med mig och därmed torde vara syssling till mig. Det var förbryllande för jag hade aldrig hört namnet förut, men efter lite efterforskning visade det sig att han faktisk var syssling med mig - på min fars sida och den delen av släkten har jag inte djupstuderat på samma sätt som mors släkt. Näst högst på listan står en kvinna med 127 cM och henne har jag heller aldrig hört talas om.

Som synes så har jag mycket att göra om jag vill gå igenom alla dessa 570 matchningar och det antalet kommer att öka allteftersom folk fortsätter testa sig. Men - vi hade också ett kök att ta hand om och det var tyvärr viktigare idag så hur spännande DNA-testet än må vara så fick det vänta idag. I stället har vi fortsatt att röja i skåpen, sätta fast dörrhandtag och sedan röja bland alla de saker som stått undanstoppade högt och lågt i köket.

När vi fick upp nya gardiner, så kändes det som att vi började närma oss ett etappmål i renoveringen. Nu skall vi nog kunna ta emot våra gäster i morgon, trots att allt inte är klart ännu. Det som fattas är bl.a. nytt klickgolv, men det planerar vi att ta till helgen.

En möbel som ropar efter små plastbackar

Mitt på dagen tog vi en paus och besökte Clas Ohlsons för att köpa små plastbackar till det f.d. CD-skåpet. I dessa ska vi förvara alla möjliga småprylar som flyter omkring nu. Et mycket behjärtansvärt köp alltså. När vi ändå var där passade vi på att köpa ett par av de nya starka solcellslampor som Clas Ohlson lanserat i år. Vi fick gå in i ett mörkt rum och testa lampan innan vi köpte dem och de verkade lovande. Vi testade sedan här hemma på kvällen och de skall nog kunna fungera som vägvisning åt gäster, när de skall traska ner till bilarna i nattmörkret vid stugan.

Anna passade också på att köpa sig en sprillans ny iPhone 6 SE. En investering så spännande att hon ännu inte vågat packa upp den ur sin kartong. Även jag har investerat. I ett några efterrättsskålar fr¨n Orrefors som jag vunnit på en auktion på Tradera. Anna har haft 8 skålar, men ett par har gått sönder och då ställer jag naturligtvis upp och köper nya. Speciellt som hon inte har en aning om att de fortfarande går att köpa.

 
Men nu är det sent på kvällen. Anna grejar fortfarande i köket, svågern sitter och läser i soffan, TV:n berättar om en visselblåsare på en bank i Cajmanöarna och själv sitter jag och läger sista handen vid dagens text.

Kökspolka

Lördag

Idag har vi ägnat vårt kära kök all omvårdnad. Fast i lagom och lugn takt. Det är en fördel med Anna. Hur mycket det än talas om allt som skall göras så mynnar det allt som oftast ut i en rätt behaglig arbetstakt. Så ock idag. Hon har en poetisk ådra och idag har hon suttit och skrivit texter till AIK:s, Hammarbys och Djurgårdens kampsånger, vilka passar in på de små barnen i hennes skola. Det tog sin lilla tid varunder jag i lugn och ro kunde botanisera bland mina facebook-vänner.

Vi hann dock göra en hel del i köket ändå. Vi skruvade fast handtag på kökslådorna, vallade dem med stearin och lade tillbaka det som skulle vara där. Vi hann också städa i ett av överskåpen m,en sedan skulle Anna iväg på en Ukulele-kurs, som hon deltar i och redan betalt, så det fick bli så. Under tiden hängde jag upp återstående luckor och det börjar bli riktigt fint. Nu fattas det bara att vi plockar undan allt som står framme men det hoppas vi hinna i morgon. 

Ikväll var vi nämligen åter hemma hos kusin Carina. Hennes fosterson fyllde 18 och Paula fyllde ju år för en dryg månad sedan och det hade inte firats ännu så de slog ihop kalasen. Anna var uppe tidigt i morse och gjorde i ordning en läcker kycklinggryta och Carina hade beställt en maffig 18-bitars chokladmoussetårta. Vi var tolv personer sammanlagt så det vart lite trångt men stämningen var god och vi blev kvar ända till fram mot midnatt. Därav den sena pressläggningen för denna text.

Vårstädning

Nästa vecka kommer jag att föräras besök av storfrämmande. Favoritkusinerna från Västergötland kommer upp för att vi tillsammans ska stötta vårt kära Elfsborgs IF i deras match mot AIK på Friends Arena. Men som A sa idag, det viktiga är inte hur det går utan att det är så trevligt att resa upp. Det gläder mig för jag tycker det är väldigt trevligt att de kommer.

Så trevligt att jag tog mig samman och vårstädade ute i stugan idag. Gästerna har nämligen uttryckt önskemål om ett besök där. En önskan som jag mer än gärna villfar. Men så som där såg ut efter den gångna vintern var en uppsnyggning oundviklig. Men jag nöjde mig med verandan och köket. Övriga utrymmen fungerar fortfarande som förvaring av sommarmöbler och är inte lämpade för besök ännu. Verandan räcker dock mer än väl för tre breda gubbs.

Jag började med att lägga ner lilla E:s resesäng under en av sofforna. Där ligger den bra till nästa gång hon kommer. Sedan fick jag ge mig på en sak som jag aldrig gjort förut - skära glas. Vi har en fin ljuslykta, som nyligen föll i marken varvid tre av fyra glasskivor brast. Men med den fjärde som mall skar jag idag till tre nya skivor utav en gammal glasruta, som jag haft stående i förrådet.

Städning, tillskärning och uppsnyggning gick bra och när allt var klart satte jag mig att måla lite akvarell. Jag har en ide om ett motiv jag vill måla och till det övar jag nu på olika detaljer. Idag ville jag testa om jag kan måla ett björnbärssnår mot en brädvägg. Jag började med bladverk och bär och klämde sedan in väggen mellan de gröna ytorna. Ett mycket petigt men också mycket roligt pillejobb.

Till kvällen kom svågern och vi satt sedan alla tre och tittade på TV - Let´s Dance. Ja, jag tittade inte så mycket utan kunde i lugn och ro sitta och skriva på min blogg  sedan vi petat i oss lite kokt vitfisk med potatis, smält smör och pepparrot.

En flitig dag

Idag har jag varit riktigt flitig. Nu när vi fått hem köksluckorna, färdigmålade och fina, så känns det angeläget att få klart skåpen. Så idag har jag målat alla skåpfronter två gånger. Tyvärr med vattenlöslig blank färg, där penseln lämnar spår. Förr fanns det ju tixotrop färg som flöt ut, men sådan måste man åka till Finland för att köpa numera. Här i Sverige är vi så miljövänliga att vi får nöja oss med grejer, som inte fungerar.

Nu blev det rätt fint ändå och det syntes tydlig skillnad på före och efter. Jag målade även alla taklister och då de sitter så högt upp att man inte ser några penselränder där. Förutom målning har jag fortsatt att gotta mig åt Miljöpartiet. Ett parti som, likt Kristdemokraterna, inte behövs. Miljön är så viktig även i övriga partiers, att det räcker gott och väl. Sverige är dessutom ett sekulärt land. Folk, som på fullt allvar låter sin handlingar och sina liv styras av 2000-åriga sagor, blir bara bisarra i vårt moderna land.

Efter målning - och före

Förutom målning och politik har jag inte gjort så mycket mer idag och slutade med att åka och hämta hem Anna och hennes kollega G, som jobbat extra inför ett öppet hus i skolan nästa vecka. Det spöregnade på vägen hem och jag märkte då att ventilationen i bilen börjat strula. Men bilen ska snart in på service så då får min mekaniker ta hand om detta.

I morse fick jag också öppna en klenod. Vid besök i Motala i juli i fjol köpte jag några Gäseneostar och en av dessa har jag låtit ligga på lagring, men idag var det den enda ost som fanns kvar i huset så nu fick den öppnas. Den var god! Mycket god och väl värd att vänta på.

Lilla E ut, kök in

Redan vid halv sju i morse hördes ett glatt joller från barnkammaren och lilla E förkunnade därmed sitt uppvaknande för sin sista dagen i Sverige för denna gång. För att dagens måltider skulle passa bäst med flyget gällde det nu för Erika att hålla barnet vid gott humör ända till halv åtta. Vi lyckades med gemensamma ansträngningar, men så var också läget mycket känsligt, när nappflaskan äntligen dök upp.

Erika hade börjat packa redan i går kväll så det var inte så mycket kvar idag men jag hjälpte i alla fall till genom att underhålla lilla E. Nu när hon var mätt gick detta betydligt lättare. Strax efter åtta for vi iväg mot Arlanda och när vi lastade av allt bagage på en transportvagn, så kan man inte annat än imponeras av den oförskräckthet varmed Erika reser runt med sitt lilla barn. Vi får hoppas att det inte ska bli alltför ofta som både far och mor är bortresta samtidigt så att hon slipper dessa tunga resor.

Jag for nu skyndsamt tillbaka mot stan och landade först i stugan dit jag ville för att kolla läget. Och för att ta en kopp kaffe med en liten god fransk kaka därtill. Allt var väl där och jag skyndade mig vidare hemåt, för idag skulle vi ju få hämta våra nylackade skåpluckor. Efter en snabb lunch for jag in till söder och nu, när jag körde på sommardäck, var det lättare att ta sig till Brännkyrkagatan.

Luckorna var klara och såg mycket fina ut. Försiktigt lastade jag in dem i bilen och lade emellan gamla handdukar för säkerhets skull så att inget skulle repas. Allt fick plats och försiktigt körde jag hem luckorna, bar in dem i hissen, körde upp dem i farstun, parkerade bilen och bar in luckorna i lägenheten.

Vi hade sagt att vi inte skulle sätta upp dem förrän skåpfronterna är målade och skåpen rengjorda invändigt men jag kunde inte behärska mig utan hängde upp några luckor bara för att se hur det artade sig. Det artade sig bra! Jag gjorde en sats sodalösning och tvättade raskt av skåpframsidor inför målning i morgon. Sedan packade jag ihop barnsängen och det gick nästan lika lätt som att montera den. Man får hoppas att det inte dröjer alltför länge tills den ska användas nästa gång.

Sedan har jag ägnat eftermiddagen åt att gotta mig i Miljöpartiets motgångar med sina religiösa fanatiker. Jag ställde en fråga på ett lantbrukarforum på facebook om vad det är hos MP som får så många tokar att söka sig dit och svaret kom blixtsnabbt: "De försvinner i mängden ..."