Ett gediget hantverk

Idag vart jag riktigt stolt över mig själv och det var för den gamla vävstol jag byggde 1975 och som stått nedpackad i källaren sedan jag flyttade hit. Nu har Eva lyckats placera den hos en kollega som vill ha vävstuga, men som inte är riktigt haj på hur man sätter ihop den. Så vi for iväg i förmiddags och lyckades utan större problem pussla samman alla bitarna så att vävstolen till sist stod där, beredd att ta emot alla de snören som knyter ihop trampor och skaft och bommar.

Jag får nog bli hemslöjdskonsulent på gamla dar

Och det var då det slog mig att vävstolen faktiskt är riktigt fin och välgjord. Alla delar fanns kvar och allt passade, bara att smäcka ihop. Det var nästan så att jag ett tag jämförde mig med min store idol Frank Ladegaard Eriksen, "Bonderöven". Han bygger dock upp hela korsvirkeshus på samma sätt som jag bygger en vävstol - utan en endaste spik - så jag har lite kvar. Vi nöjde oss med detta idag och återkommer med snörning senare.

Vntern har kommit till slut

I stället tog jag mig en promenad i det vackra och plötsliga vinterväder som vederfarits oss idag, med Filip och Fredriks pod cast i hörlurarna. Det blir lite roligare att gå då.

Någonstans i Gamla stan

Ikväll har jag så fullbordat en målning som jag gått och värkt på ett tag. Jimmys mor skall flytta till ny lägenhet och detta skall bli inflyttningspresent. Hon har bott hela sitt liv i stan så någon lantlig idyll kanske inte vore så bra. Därför googlade jag på stockholmsbilder och fann ett foto av några husfasader i Gamla Stan, som tilltalar en matematiskt skolad människa. Räta linjer och tydliga vinklar gjorde det lätt att skissa upp motivet och sedan var det bara att måla. Jag är helt säker på att hon inte läser den här bloggen så därför lägger jag ut bilden här ty jag är riktigt nöjd med den.