Gravljus

Jag började min dag, visserligen ganska sent men ändå, med att fara till Remmene för att hämta hem den gravlykta jag satte där den 17 november och kan man tänka sig - den  lyste fortfarande. Jag hade nämligen investerat i ett batteridrivet ljus i år och det skulle lysa femtio dygn. Det har det gjort med råge.

Kyrkans ingång i sydvästra hörnet av långhuset. Notera den
gamla vägen mellan Skövde och Eggvena i bakgrunden

Kyrkan anses liten med yttermåtten 15 x 6 m men det bör ha
varit stort nog för de bönder som tvingades bygga den

På väg till Remmene passade jag på att fara in till den kulle där ruinerna av Tumbergs medeltidskyrka skulle ligga. Det gjorde de också och ruinen var betydligt mer välbevarad än jag trodde trots att kyrka revs omkring 1560. Det är märkligt fascinerande att gå och strosa på en sådan här plats och försöka föreställa sig de människor som en gång för niohundra år sedan byggde kyrkan och de människor som sedan besökte den. Här bör bygget ha varit extra mödosamt eftersom kyrkan låg på en så markerad kulle.

Brorsbarnen manifesterade sin glädje på ett mer behärskat sätt...

Vidare mot Nossebro. Jag var framme hos moster också, men hon låg väl och sov och jag ville inte förvirra henne i onödan så jag tog en promenad i trädgården och körde vidare. I Fölene stannade jag och tog årets första geocache och sedan raka vägen till broder Ingvar som blev så här glad över att se mig.

Människors uttryck för en ofattbar händelse

Väl hemma i Trollhättan möttes jag åter av gravljus och nu betydligt mer tragiskt. Mannen som föll igår hade dött vilket noterades både i radio och kvällstidningar. Någon hade ställt ut ett gravljus när jag kom och senare under kvällen tillstötte fler. Tänk så kort gränsen är mellan liv och död...