Ett stilla pensionärsliv

Idag har varit en alldeles vanlig, fridfull dag i min pensionärstillvaro. Precis en sådan dag som jag drömde om på den tid då jag stod och mässade i katedern. Först ett par timmar akvarellmålande vid min nyfunna ateljeplats på köksbordet och sedan ut till stugan med dator och mors gamla dagbok. Här vart det ytterligare några timmar med renskrift, släktforskning, matlagning, kaffe och middagsvila.

Jag upptäckte att om jag bredde ettt par filtar över mig och vilade en stund på hörnsoffa i verandan så blev det så behagligt att jag faktiskt slumrade till lite. Osäkert om det var över nollan på termometern. I dagboken hann jag idag till ett avsnitt som handlar om en cykeltur till några släktingar. Dessa beskrivs med sådan ord och på ett sådant sätt att jag helst hade velat skylla det på ungdomligt oförstånd. Om det nu inte varit så att just detta ordval var det gängse i alla år jag hade förmåner att känna modern. 

Sist ikväll körde jag ner till Skärholmen och hämtade Anna som varit och spelat oljefat. Resan dit och hem med bil går fortare än hem med metron.