Utvandraren

Jag stod upp i arla morgonväkten för att köra min son till Arlanda. Han var glad över att få skjuts och över att få åka hem. "Jag har längtat hem i tre veckor" hävdade han och det kändes rätt bra att höra. Likafullt stod jag på balkongen vid planets avgångstid för att se om jag kunde vinka en gång till men det var för mycket moln i vägen. I stället ägnade jag förmiddagen åt en gammal serie som heter Solens mat. Det är så enkelt att se gamla TV-program från Öppet Arkiv, när man har en sådan  apple-TV-mackapär.

Den här serien skildrar i mångt och mycket ett stilla idylliskt liv på den italienska landsbygden. Gamla gummor som står vid spisen och skapar läckerheter ur generationer av erfarenhet medan gubbarna sitter på en bänk i skuggan under olivträdet och ser tiden rusa ifrån dem. Det var riktigt så att jag började känna en längtan efter en resa till Toscana. Verkligheten kom dock ifatt mig när Paula och Jimmy trängde sig in med ett paket våffelmix i högsta hugg och vips hade fixat till en god och totalt onyttig lunch.

Dumplings från Thaibuffén. Den thailändska varianten av Palt
når dock inte upp till originalet från Pite´

Men - det skulle bli värre. Robert och Caroline hörde av sig och undrade om vi inte ville följa med på thaibuffé på restaurang Pong i Hammarby Sjöstad. Det strider egentligen mot allt vad viktväktande heter men å andra sidfan. Man ste få leva ut sina lustar ibland och i morgon är det vardag igen, fylld av späkning och försakan. Vi tackade ja!

Och nu sitter jag här och summerar dagen som gick och är på det hela taget rätt nöjd. Gossen landar snart hemma i Californien och själv har jag så sakteliga börjat fundera på en höstresa till Gröna ön. Kanske skulle man lyckligöra den förstfödde med ett besök....