Att grotta ner sig

Det kan inte ha undgått någon att jag sysslar med släktforskning. För några år sedan la jag ut mina resultat på en sida som heter geni.com och det gick inte bra. Sidan var strulig och krånglig så den har jag lagt ner. Tyvärr går det inte att radera sidan så många av de som var inne och tittade drabbas nog fortfarande av mail om födelsedagar för okända, avlägsna släktingar. Men det går att välja bort mailen.

Nu har jag funnit en site som heter Myheritage.com och den verkar betydligt bättre. Jag har hållit på att jobba med en i snart ett år för att den ska bli någorlunda vettig innan jag sprider ut den till släkten. Igår började jag titta på detta med att lägga på bilder av släkten. Det går fint med barn, syskon, kusiner, kusinbarn o.dyl. Men hur gör man med bryllingars sysslingarna och andra som man aldrig ens träffat?

Jo, inga problem alls i dessa tider när folk lägger ut sig själva och sina barn på Facebook för alla att se. Namnen på barn är de flesta försiktiga med men alltsom oftast är det någon som skriver "oh så söt lille Pelle är" i kommentarfältet och så är det namnet också klart. Och de som inte finns på Facebook dyker ofta upp på Google+ eller helt enkelt i någon annons. 

Detta är fascinerande och idag har jag grottat ner mig totalt i detta och kunnat konstatera att det inte är klokt så folk ynglar av sig på några generationer. Jag har hållit på hela dagen, blott avbruten för ett par kissrundor med vovven och för att hämta svåger Anders vid flygbussen. Och då har jag bara hunnit ta en del av morfar Martins systrars avkommor ( Klaras och Sofias ättlingar). Så det är tur man är pensionär och har gott om tid.