Django

Dagen har varit en enda lång jakt på dels en långrock och dels en skiva med Django Reinhardt. Det förstnämnda sket sig men det senare lyckades över hövan. 

Jag började dock dagen, som sig bör här, med att tassa ner till boulangeriet om hörnet och köpa mig mina croissanter till frukost, den frukost ingen utom jag  kallar fransk. Mätt och belåten fortsatte jag ut  på stan och började med en promenad till dagens första Måste: Père Lachaisse kyrkogården. 

Promenaden vart behagligt kort ty rakt utanför dörren stannade en buss, när jag kom ut, och den förde mig raskt åt det håll jag skulle. Toppen att ha ett veckokort att åka runt med. 

Jag har ju haft lite bekymmer med benmusklerna och även om det inte känns något nu vågade jag inte fresta lyckan alltför mycket utan tog en ganska rak promenad genom kyrkogården. Den är nog fantastisk bara att traska igenom. Och jag besökte bara gamle Oscar Wildes grav bland alla de kändisar som ligger här.

Nästa etapp var Amelies café och dit for jag med Metro, linje 2, som går så vackert uppe i trädkronorna, nästan som på Liseberg. 

Hos Amelie fick jag mig en kopp espresso. Jag satt där en stund och kände mig parisisk innan jag tackade och gick vidare mot Sacre Coeur. Dit upp är det svinbrant, men det finns en bergbana rakt upp för oss, svaga i ben och ande. Om man nu bara hittar den. Jag ville inte stå som någon jäkla turist med ett stort kartblad i handen och söka, så jag fann aldrig bergbanan.

Plötsligt stod jag nämligen mitt framför kyrkan och då hade jag knegat uppför ett oanat antal trappsteg. Men det klarade vi, mina gamla lårmuskler och jag. 

Jag gick in i kyrkan och drog ett snabbt yttervarv, det varv alla vi icke troende, skall gå och som hela vägen är kantat av bord där de säljer ynka små värmeljus för 2€ och stora gravljus (röda) för 10€. Katolikerna fortsätter likt månglarna i templet i den anda som skapades på den tid de sålde syndernas förlåtelse i avlatsbrev. Jag syndade för övrigt genom att smygfotografera interiören, därmed säkert lurande en av de vykortsförsäljare som också fanns där. 

Väl ute tyckte jag att jag lika gärna kunde gå ner också, när jag nu gjort det på uppvägen. Och nu var det äntligen dags att börja jaga överrock. Erika har tipsat mig om en gata där det säljs mycket herrkläder och där det dessutom är reor nu. Jag dit och började gå utefter rue de Turenne. Men det var mest kostymer de hade. Jag var inne och provade i en affär men fann inte vad jag sökte. Jag vet ju så väl vad jag vill ha men de som fanns här var av den sort jag redan har och dessutom var de inte vara billiga, de SÅG billiga ut också. 

Jag ner under jorden igen och åkte mot Chatele där min stamkrog ligger, Sarah Bernardh. Det är säkert ingen märkvärdig restaurang, men jag har ätit där varje gång jag varit i Paris och till och med suttit på samma ställe. Ofta har jag dock irrat runt lite innan jag hittat själva lokalen. Så icke dag. Jag valde rätt uppgång ur underjorden och kom direkt på Sarah B.

Där kände jag mig ännu en gång lite parisisk när jag i tog min sedvanliga entrecôte med créme brüllé till dessert. Därtill ett glas côte du Rhone och en kaffe. Fast inte samtidigt. 

Stärkt fortsatte jag härefter söderut mot en adress där det skulle ligga en liten butik, där man sålde både gamla grammofoner och gamla skivor. Butiken var verkligen lite, så liten att jag först inte såg den, men där inne fanns det hjärterum och expediten letade gladeligen igenom hela sin samling av swingmusik och när jag gick därifrån hade jag inte mindre än Fem! stenkakor med Django. För 3€ styck. 

Jag gjorde nu ett sista försök att finna mig en överrock genom att åka upp till den gigantiska gallerian i gamla Hallarna men inte heller där såg jag vad jag sökte så då for jag hem, trött i fötter och ben, men mycket belåten med min dag.

Nu sitter jag och pustar ut/vilar upp inför aftonens fröjder ty far i huset skall ta mig med på restaurang ikväll. Jag är nödsakad att tala franska med honom och jag måste säga att det får rätt bra! Tycker i alla fall jag. 

Jodå. Det gick någorlunda med franskan men maten var helt enorm. Jean tog med mig till en närbelägen indisk restaurang med vacker inredning och förnämlig service. 

Jag försökte kolla lite i meny själv men överlät snart allt det praktiska till honom. Det skötte han med den äran och nu sitter jag här och känner hur kyckling, kalv, färs och bröd lindar sig som bomull kring lilla maggen, omgivna av vackra, läckra såser, gott vin och likör därtill. Dä ska va gött å leva!!