Klockan är fem på eftermiddagen och jag sitter högt över molnen, troligen i danskt luftrum och skriver några rader om dagen redan nu. Förhoppningsvis är jag så mätt och däst i afton att jag näppeligen orkar få ner så mycket på pränt då.
Sedan Anna och jag ätit frukost och hon åkt till skolan började jag så smått packa. Jag tömde ut en massa onödigheter ur axelremsväskan och lade tillbaka det jag rimligen kunde tänkas behöva i Paris. Min stora resväska fyllde jag med de kläder jag kunde tänkas behöva och det var heller inte mycket. Men om det vill sig väl hittar jag en stor tung ytterrock att lägga däri på hemvägen. Liksom ett antal sexpack med rött vin. En väldigt lagom dos för mig.
Som vanligt for jag iväg på tok för tidigt och jag var framme på Arlanda cirka fyra timmar innan avgång. Incheckning och bagagelämning sker nu helt automatiskt med streckkodläsare och touchscreen utan att jag behövde prata med en enda människa. Får se om väskan och jag kommer fram samtidigt och till samma plats.
Jag fick ett antal undringar på Facebook om vad jag har så tidigt att göra på flygplatsen, men jag trivs med det. Jag rår mig alldeles själv, kan sitta vid ett fönsterbord och se ut mot plan som landar och lyfter med en öl inom bekvämt räckhåll.
Jag ser varje gång fram mot den där ölen jag skall ta i avgångshallen och varje gång backar jag när jag ser vad den kostar. Men så icke idag. Jag intalade mig själv att jag har råd och beställde en stor Carlsberg (just där fanns det inte Guinness) och inte nog med det. Jag unnade mig även en ciabatta med brieost och salami. Gamla mor roterade i sin urna inför sådant besinningslöst slöseri.
De fyra timmarna dansade raskt förbi, inte minst därför att jag för första gången på länge köpte mig en bok - Expeditionen av Bea Uusma. Hon talade så fascinerande om hur hon nördat ner sig i Andrée-expeditionen i sitt Sommar-program i fjol. Hur hon till varje pris ville ta reda på varför de tre männen egentligen dog på sen. Hon anser sig ha löst problemet, men berättade naturligtvis inte hur i radio så jag slök detta reklambete med hull och hår och boken är verkligen läsvärd. Har redan kommit igenom en tredjedel och skall strax fortsätta.
Och nu har jag landat och både väskan och jag kom till samma ställe även om den lät vänta på sig bagagebandet. Dock inte längre än att jag hann möta lilltösen och hon fick hjälpt mig att ladda mitt åkkort. Men sedan klarade jag mig själv.
Hon försvann till Köpenhamn och jag trasslade mig, inte utan stolthet, raka vägen hem, trots ett par tre byten och utan skriftlig instruktion. Sådan hade jag bara första gången.
Nu har jag installerat mig och varit nere på kvarterskrogen om hörnet och tagit mig en pizza och ett glas vin till kvällsmat. Oerhört hög mysfaktor att sitta där själv på ett äkta Parishak, fjärran från de stora turiststråken.
No comments:
Post a Comment