Läxhjälp

Idag var det dags för läxhjälpen i Tensta att dra igång, men jag var inte där. Jag har funnit ett antal mer eller mindre tydliga svepskäl för att inte gå dit, men det viktigaste är nog att jag tycker det är lite tråkigt, att det inkräktar väl mycket på min fritid att offra en kväll till, utöver körsången, och för att de barn som kommer verkar vara de allra duktigaste, de som kämpar efter att höja ett B till ett A.

Visst, som invandrare räcker det inte med att vara lika bra som sina svenska konkurrenter, man skall vara mycket bättre. Men nu har jag fått två nära hjälpbehövande, som verkligen har behov av hjälp för att klara sina studier, och det känns mer motiverande. 

I förmiddags gick jag igenom derivering av exponential- och logaritmfunktionsr med Sigrid och ikväll de allra första stapplande stegen inom ekvationernas förtrollade värld med lille William. Han var  stolt över att han nu hade hunnit ikapp resten av klassen (åk 6) och det känns ju bra. 

I övrigt har jag varit hemma hela dagen och passat vovven, vilken i och för sig bara sover, och så har jag släktforskat. Idag fann jag en 8-männing (släktträdet går ihop för 8 generationer sedan) som nog är lite känd. Han heter Lars-Gunnar Carlstrand och lär ha spelat fotboll både i England och i Elfsborg.