Så började det...

Dagen har gått i en spänd förväntans upplösning i tomma intet. Det jag väntat på var releaspartyt för en CD-box med våra käraste schlagerartisters förstlingsverk. Det har gjorts mycket reklam för evenemanget på Facebook och eftersom det ägde rum på Södra Teatern och dessutom var gratis gick vi dit.

Det var en rätt stökig tillställning men jag förstår att det är så nu för tiden när folk skall ut på lokal. Trångt med folk som trängdes framför bardisken samtidigt som alla pratade i högan sky. Tacka vet jag den stillsamma miljön på ett ställe som Bishop Arms.

Damberg längst till häger

Det hade utlovats flera artister från den tid det begav sig men de som till slut kom var Britt Damberg, en liten fin dam i åttioårsåldern, och Carli Tornehave, som kom att bli kvällens behållning och överraskning. Damberg sjöng en okänd amerikansk evergreen medan Carli Tornehave sjöng en känd dito och gjorde så bra att han fick göra ett extranummer. Han såg glad ut för det.

Carli Tornehave

Hur som helst köpte jag en box och just nu spelar jag den. Där fanns en sång som jag har ett tydligt minne av. Någon gång omkring 1960 var mamma och Tage och jag i Alingsås och av någon anledning skulle vi köpa en present till Alve, som var i Remmene då. .Kanske hade han fyllt år. Valet föll på en 78-varvsskiva med en sång som hette "Handklaver och kärlek".

En bild som blev över, snabb lek med akvarell -
vattendroppe på trä

 Jag har då och då tänkt på sången, som jag minns och ikväll upptäckte jag den i boxen. Det var Towa Carssons första skiva och hon skulle ha kommit i kväll, men hennes man, Göte Wilhelmsson, som skulle ackompanjerat hade ramlat och slagit sig för ett par dagar sedan, han kunde inte spela och då ville inte Towa sjunga.

Utsikt från en gammal veranda

I övrigt har vovven och jag varit hemma hela dagen, Hon har sovit i soffan och jag har suttit vid köksbordet och målat. Det var kul men blev inte riktigt som jag tänkt mig, ,men något lärde jag mig väl alltid.