Dagen har helt ägnats åt den begravning, som var skälet till att vi åkte upp denna gång. Detta trots att det hela bara tog knappt tre timmar. Jag hade varit lite orolig för hur min begravningstass skulle passa. När moster Svea skulle begravas i våras fick jag inte knäppt byxorna men lyckades, tack vare tre veckors späkning, klämma mig i dem när det var så dags.
Lite senare i somras, när morbror R:s hustru begrovs gick det bättre. Då hände dock det, att jag glömde min begravningskostym här uppe så nu, när morbror R själv gått bort, var det bara att åka upp och ta på sig. Och faktum var att det gick bra. Men nu har folket enträget bett mig att ta med dräkten hem så att den inte fortsätter bringa död med sig.
Inför dagens begravning hade dottern till den bortgångne bett mig att svara för fotograferingen eftersom hon tyckte jag hade tagit så bra bilder, när deras mor begrovs. En sådan förfrågan kittlar min fåfänga så naturligtvis tog jag en massa bilder. Och då får resten av dagens text fyllas av dessa. Här ovan ses kistan som, förutom blommor, pyntades av en buss som en påminnelse om att han ägnat sitt yrkesverksamma liv åt busstrafiken.
Jordfästningen förrättades av pastor Fors, som blev riksbekant, när han fick en hel halvtimme i TV på julaftonskvällen för tio år sedan. Han lyckönskade R till nåden att få gå från frisk och kry till stendöd på ett par sekunder. Själv önskade prästen att detsamma skulle förunnas honom i predikstolen eller älgskyttetornet, när det var så dags.
Uppe i norr väjer man inte för nya idéer så här fick jag för första gången se en kvinna bland bärarna, en sondotter till R.
Utanför kyrkan väntar bårbilen som for iväg med kistan till krematoriet efter ett sista farväl av anförvanterna.
Vi övriga traskade, med små försiktiga steg, till församlingshemmet nere i backen.
Där bänkade gäster och de närmast sörjande sig vid dukade bord. Naturligtvis sörjde många men det gick inte att komma ifrån att det här också var ett tillfälle till glatt samspråk med släkt och vänner under trivsamma former.
I sidorummet stod renskav, med bacon och svamp, framdukat och till detta åt vi potatismos, gele och grönsallad.
Efter maten läste prästen upp alla telegrammen.
Sedan bjöds det på gräddtårta med hallon till dessert.
Slutligen, när allt var klart ställde kusinerna återgen upp till fotografering. Sedan for vi hem och pustade ut i soffor och fåtöljer men när skymningen lagt sig for Anders och Anna ut för att söka efter den julgran v såg när vi gallrade ris igår kväll. De fann den. Och nu sitter vi och ser på Idol, som jag tycker är trevligt trots att det går i en reklamkanal.
Och så när den lugna fredagen övergår i lördag kommer skräckrapporterna från Paris om hur ondskan ännu en gång, med religionen som svepskäl, utövat sitt vidriga hantverk. Men mina människor i staden är i säkerhet!
No comments:
Post a Comment