Julresan

Vi har talat lite av och till om att kanske ta tåget till Lappland i vinter i stället för att köra bil. Ser man bara till kronor för bensin och vandrarhemsövernattning så blir det visserligen billigare än tåget, men räknar man in säkerhet, bekvämlighet, slitage mm. så lönar sig tåget utan tvekan. Så i morse satte jag mig att boka och det tog tid! Inte för internets skulle utan för att vi skulle försöka få med svärmor på resan hem.

Hon har varit gift med en SJ-anställd och har ett rabattkort, som är så knöligt att beställa med så att vi båda fick ge upp när klockan närmade sig lunchdags. En ny bestämmelse om en kod, ställde till det så nu får hon vänta till i morgon med att beställa. Paula, Anna och jag var dock klara och det känns skönt. Får nu inte svärmor plats i vår kupé på nedvägen så offrar jag mig gärna och tar hennes plats. Jag är inte bekymrad över att dela nattläger med okända.

Eftersom biljettbeställandet tog så lång tid stack jag aldrig ut till stugan utan satte mig att skriva rent mors dagbok som nu kommit in till november 1942. Där har hon fått sin första anställning. Som hembiträde hos en familj i ett funkishus i Herrljunga. Det var där hon lärde sig grunderna inom kokkonsten.

Sedan hade jag min läxhjälp, som vanligt, och idag inledde jag den en timme tidigare hemma hos Grabben Grus, som har det knöligt med det matematiska. Matte är en abstrakt konst, som kräver en viss nivå av mognad för att förstås och dit har han ännu inte riktigt nått. Jag känner igen det så väl från min egen tid som trettonåring. Det ska nog ordna sig till slut. På själva huvudläxhjälpen kom det idag tio ungdomar och det var lite för mycket för den lilla lokal vi har, men enligt föräldrarna så är i varje fall dessa väldigt nöjda med min insats.