En effektiv dag

När jag for hit denna gång hade jag fyra saker på min att-göra-lista och tre av dessa klämde jag i rask takt idag. Ja, jag skulle ju äta min sedvanliga frukost också. Den med ost, croissant, oliver och espresso. Till min stora förvåning sov jag ända till halv sju i morse. Utan att ha varit vaken en enda gång i natt. 

Men så dags kan man gå ut och handla i denna härliga stad, så vid sjutiden traskade jag runt från ostbutiken, till brödbutiken och hem igen. Det är tjusningen med Paris. Bland annat. Efter frukosten satt jag sedan och korrekturläste en text som en stackars förskolelärarstudent tvingas jobba med. 

Det riktigt syntes hur de verklighetsfrämmande lärarna på seminariet tvingar sina studenter att nyttja deras verklighetsfrämmande termer för att beskriva verksamheten med barnen. Undrar om förskolelärarlärarna någonsin sett ett riktigt, levande barn.

Alltnog. Fram mot lunchdags tog jag mig samman och åkte in till city för att gå på favoritrestaurangen - Sarah Bernhart, som ligger på vid ett torg med en kyrkoruin bredvid sig. Det är inget märkvärdigt med denna restaurang, men en slump förde mig hit första gången jag var i Paris och sedan har det blivit att jag gått hit vid varje besök. Jag sitter till och med vid samma bord varje gång.

Jag har däremot aldrig idats lära mig adressen eller vilken tunnelbaneuppgång jag skall använda utan litat på mitt lokalsinne. I januari kom jag upp från metron ungefär tre meter från ingången, men idag svek mig detta sinne. 

Till Amelie åker jag min favoritlinje. Tvåan, som går uppe bland träden. 

Jag gick upp alldeles åt pipsvängen och fick sedan navigera mot solen, som stod i syd så dags, ta mig ner till Seine för att sedan traska vidare tills jag såg tornen på Notre Dame och då, till slut, såg jag min krog. 

Inte bara jag som tar bilder på Amelies café

Som vanligt åt jag entrecôte med crème brüllé som dessert. Därtill ett glas av husets vin. Varför ändra ett vinnande konsept. Kaffet sparade jag dock till nästa programpunkt - Café des deux Moulins, det som Amelie från Montmartre arbetar på i den härliga filmen. Jag tog metron dit och en Café Americaine (lite större espresso), som jag avnjöt länge och väl och därmed var andra programpunkten klar. 

Nu återstod att besöka den butik med stenkakor, som var stängd då jag var här i januari. Idag var den öppen och en lätt förvirrad man lotsade mig genom den totala röran i lokalen. Jag hade hoppats att finna en skiva med Minor Swing av Django Reinhardt. 

Den hade han aldrig hört talas om, men undret inträffade. Skivan fanns och jag min dumme fan bad att få spela den. Det skulle jag inte gjort för då kände han igen musiken och priset rakade raskt i höjden. Men - drömmar kan få kosta så jag köpte skivan, som nu är i min ägo. Hur den låter? Klicka på länken och lyssna. Kanske känns den igen från filmen Chokolade ... http://youtu.be/VpmOTGungnA

Efter detta for jag hem och umgicks resten av dagen med mitt barnbarn, vilket fann stort behag i att ligga  och sova i morfars knä. Men det är förunderligt hur små sådana här varelser är! 

Till sist lagade jag till en skaldjuspaj åt den unga familjen. Det blir inte att man springer på restaurang på kvällarna med 4-veckorsbarn i huset. Min anrättning fyllde dock goda restaurangkrav och inte en smula fanns kvar när vi lämnat bordet. Och nu är det snart dags att sova. Skall bara försöka få in bilder till dagens text.