Nu vill jag ännu mer åka till Paris

Hela dagen, nästan, har jag suttit klistrad vid TV:n och följt allt som sagts om terroristernas fega dåd igår kväll. Många har sagt att ett av terroristernas mål är att skapa osäkerhet och rädsla hos allmänheten. Det ska inte lyckas vad gäller mig. Jag har biljett till Paris och min dotters familj om någon vecka och den här terrorattacken ska inte hindra mig. Vågar E och J bo i staden så skall väl jag våga besöka dem! 

    Idag har det varit nollgradigt och lätt snöfall

Kanske blir det inga flådiga restaurangbesök om kvällarna men det beror ju på att jag inte gärna vill utsätta ett knappt månadsgammalt barn för den påfrestningen. Inte på risken att få en kula genom huvudet. Och skulle det så vara så blir nog det ett större bekymmer för myndigheterna än för mig. Nej, jag skall stanna hemma på kvällarna och laga vegetarisk lasagne till min lilla tös.

Ja, appropå mat, så har dagen varit oerhört givande. Till lunch bjöds vi pitepalt med lingon, smör och ett glas vitt. Middagen blev ännu bättre - våfflor med vispgrädde och sylt! Jag lät mig väl smaka. Dock med iakttagande med viss måtta.

Och nu är det kväll och vi sitter och ser ett TV-program där kända artister turas om att sjunga varandras sånger. Huvudpersoner ikväll är två rap-artister. I min värld är en rap ett ljud som utstöts av välbehag efter en djup klunk öl. Tydligen inte i andras, där den består av rytmiskt tal om hur trist det är i betonggethon, ackompanjerat av djupa klianden i skrevet eller spretiga fingrar i luften. Inget för mig.