Heldagsafton i bullerförorenad miljö

Fredagen, forts.

Det blev en alltigenom lyckad kväll igår. Roligt att träffa gamla kollegor men även att se alla de nya. Besättningen har ändrats en hel del bara på de två år som gått sedan jag slutade. "Nämen Alf", sa de gamla när vi möttes i baren och "Fågelimitatören", sa de nya. 

Kvällen började nu med att vi bänkade oss vid det bord, som var reserverat för oss och där försökte vi umgås och prata trots det öronbedövande oväsen som rådde i lokalen. Musiken spelade högt, på en nivå, som aldrig skulle godkänts i en industrilokal, men som här tydligen är till för att gästerna skall dricka mer och prata mindre.

Det tog jag ingen notis om utan nöjde mig med tvenne öl (irländska) och hade sedan turen att få två kära gamla kollegor inom hör- och räckhåll från den plats jag valt. Det gick att föra korta rudiment av samtal. 

Sedan beställde vi in mat och inte för att jag vill vara gnällig, men Hard Rock Café, skall man inte välja för maten heller. Fullt ätligt men utan finess. Men vad gör det när folk är glada och lustigheterna haglar över bordet. Hela 19 personer hade mött upp och det motsvarade väl nästan hela kollegiet, när jag slutade. Nu, sedan kommunens skolor slagits ihop, är det ungefär hälften. 

Efter maten gick vi två våningar upp där man hade de virtuella bowlingbanorna. Man kastade sitt klot mot början av banan och såg sedan på en bildskärm hur det fortsatte fram mot käglorna. Platsbesparande men jag undrar hur min gamle far skulle ha hanterat slikt spel. Själv deltog jag inte utan fortsatte pratandet med andra i publiken ty här uppe var oväsendet inte lika öronbedövande. 

Efter bowlingen fick vi nästan alla plats i en fönsteralkov en stund, men nu hade klockan också börjat bli så mycket att en och annan avvek och vi som var kvar gick ner till dansgolvet. Jag för att se ungdomarna roa sig och de för att slippa höra oss gamlingar prata sjukdomar. 

Vid halv elva dröp även jag iväg och fick en frisk promenad hem till hotellet där det var härligt att vila sina gamla trötta öron och summera intrycken från kvällen. 

Det var jätteroligt att få vara med här och så tydligt uppleva känslan av att accepteras som medlem i gemenskapen. Samtidigt, när jag snappade upp kommentarer från skolvardagen, kändes det underbart, att inte längre vara en del av densamma. Fast nog kommer jag gärna att ställa upp på After Work någon mer gång, om jag har möjlighet.